Varför motarbetar vi högskolestudier?
Om en vuxen person vill genomföra högskolestudier, och ta en examen, borde vi stötta den personens avsikt. Även om hen råkar vara småbarnsförälder. Till och med om hen råkar vara ensamförälder!
Vad vi istället gör - från statligt håll - är att motarbeta individen på alla möjliga sätt.
Fastän vi inte har så överväldigande många universitet eller högskolor, verkar det varje höst vara en stor chock att så många studenter nu ska flytta in i den aktuella staden för att studera. Och då pratar vi om unga singlar, som i princip kan sova på kompisens soffa några nätter. Hur en ensamförälder ska lyckas ordna högre studier, med sitt barn, är en omöjlighet att svara på.
Fortfarande idag erbjuds studiebidrag/-lån enligt en modell som för tankarna till bondesamhället. Tänker de sig att studenten ska hem över sommaren, för att hjälpa föräldrarna att skörda?
En ensamförälder får ett studentbidrag på nästan 3,000 kr samt får möjlighet att ansöka om tilläggsbidrag på ca 1,000 kr. Till detta tillkommer lån på ca 6,000 kr och tilläggslån på ca 1,800 kr. Det gör en fantastisk summa på ca 11,500 kr. (Dock inte varje månad.)
En liten tvåa kostar ca 4,000-5,000 kr, beroende på stad. Konsumentverket menar att ett hushåll på en vuxen och ett barn kostar ungefär 4,500 kr (ca 1,500 kr förbrukningsinventarier, ca 1,000 kr för mat för barnet och ca 2,000 kr för mat för den vuxne). Till detta tillkommer kläder, personlig hygien, mobil, fritid m.m. som skiljer sig mycket åt beroende på ålder och kön. För ett litet barn ca 800 kr, för ett äldre barn ca 1,200 kr, för en kvinna ca 2,000 kr och för en man ca 1,800 kr. Det innebär att föräldern med lite otur (t.ex. kvinna med äldre flicka) redan nu gått back varje månad med ca 1,000 kr. Då har vi inte tagit med kostnader för t.ex. kurslitteratur, en rätt hög avgift då det inte går att låna all kurslitteratur (särskilt inte om biblioteket bara har referenslitteratur och få böcker till utlåning, vilket är normalfallet).
Sedan tillkommer ju den charmiga situationen att en högskolestudent får en större del i augusti, halva beloppet i december, en större del i januari, halva beloppet i juni och inget alls i juli. För det fungerar så i en barnfamilj att personerna inte behöver äta eller bo under juli månad. Dessutom tvingas flertalet ensamföräldrar att direkt efter avslutad termin i juni börja jobba (om de har turen att hitta ett sommarjobb) och låta sitt barn vara på fritids eller "hiva över" till släkten. En ensamförälder får inte ens låna ett större belopp, så att hen t.ex. kunde slippa paniksöka sommarjobb och inte kunna ha en rimlig semester med sitt barn. Det extrabeloppet skulle kanske på ett år handla om ca 20,000 kr, dvs. efter en treårig utbildning ca 60,000 kr. En acceptabel summa i jämförelse med hela studielånet på ca 200,000-300,000 kr, om det sänker stress och oro för sommarens överlevnad.
SÅ:
1. Ordna genast många fler studentbostäder! På 2 år har det byggts 86 nya studentlägenheter i Stockholm.
2. Ordna genast studentbostäder för ensamföräldrar!
3. Erbjud möjlighet att ta studentlån över sommaren!
Om det nu stämmer att det är så bra om fler genomför högskolestudier.
Vad vi istället gör - från statligt håll - är att motarbeta individen på alla möjliga sätt.
Fastän vi inte har så överväldigande många universitet eller högskolor, verkar det varje höst vara en stor chock att så många studenter nu ska flytta in i den aktuella staden för att studera. Och då pratar vi om unga singlar, som i princip kan sova på kompisens soffa några nätter. Hur en ensamförälder ska lyckas ordna högre studier, med sitt barn, är en omöjlighet att svara på.
Fortfarande idag erbjuds studiebidrag/-lån enligt en modell som för tankarna till bondesamhället. Tänker de sig att studenten ska hem över sommaren, för att hjälpa föräldrarna att skörda?
En ensamförälder får ett studentbidrag på nästan 3,000 kr samt får möjlighet att ansöka om tilläggsbidrag på ca 1,000 kr. Till detta tillkommer lån på ca 6,000 kr och tilläggslån på ca 1,800 kr. Det gör en fantastisk summa på ca 11,500 kr. (Dock inte varje månad.)
En liten tvåa kostar ca 4,000-5,000 kr, beroende på stad. Konsumentverket menar att ett hushåll på en vuxen och ett barn kostar ungefär 4,500 kr (ca 1,500 kr förbrukningsinventarier, ca 1,000 kr för mat för barnet och ca 2,000 kr för mat för den vuxne). Till detta tillkommer kläder, personlig hygien, mobil, fritid m.m. som skiljer sig mycket åt beroende på ålder och kön. För ett litet barn ca 800 kr, för ett äldre barn ca 1,200 kr, för en kvinna ca 2,000 kr och för en man ca 1,800 kr. Det innebär att föräldern med lite otur (t.ex. kvinna med äldre flicka) redan nu gått back varje månad med ca 1,000 kr. Då har vi inte tagit med kostnader för t.ex. kurslitteratur, en rätt hög avgift då det inte går att låna all kurslitteratur (särskilt inte om biblioteket bara har referenslitteratur och få böcker till utlåning, vilket är normalfallet).
Sedan tillkommer ju den charmiga situationen att en högskolestudent får en större del i augusti, halva beloppet i december, en större del i januari, halva beloppet i juni och inget alls i juli. För det fungerar så i en barnfamilj att personerna inte behöver äta eller bo under juli månad. Dessutom tvingas flertalet ensamföräldrar att direkt efter avslutad termin i juni börja jobba (om de har turen att hitta ett sommarjobb) och låta sitt barn vara på fritids eller "hiva över" till släkten. En ensamförälder får inte ens låna ett större belopp, så att hen t.ex. kunde slippa paniksöka sommarjobb och inte kunna ha en rimlig semester med sitt barn. Det extrabeloppet skulle kanske på ett år handla om ca 20,000 kr, dvs. efter en treårig utbildning ca 60,000 kr. En acceptabel summa i jämförelse med hela studielånet på ca 200,000-300,000 kr, om det sänker stress och oro för sommarens överlevnad.
SÅ:
1. Ordna genast många fler studentbostäder! På 2 år har det byggts 86 nya studentlägenheter i Stockholm.
2. Ordna genast studentbostäder för ensamföräldrar!
3. Erbjud möjlighet att ta studentlån över sommaren!
Om det nu stämmer att det är så bra om fler genomför högskolestudier.
