Lönesänkarna, del 5
5. ARBETSLÖSHET
ÄR EGENTLIGEN JÄTTEBRA
Annie Lööf tycker inte att vi
nått botten, utan hon tycker det är viktigt att sänka kostnaderna lite till: Det
är viktigt att sänka lönerna ännu mer, så att ungdomar kan få jobb. Lönespridningen ska vara större.
Om fler söker jobb, dvs. fler
är arbetslösa, och om fler är med och konkurrerar, så dämpas löneökningstakten
och efterfrågan ökar på arbetskraft. Detta att konkurrens om jobben är en smart
lösning har regeringen inte varit tydlig med. Denna politik – att medvetet
skapa arbetslöshet - har dock inte varit framgångsrik. Trots att näringslivet
har mer pengar för att kunna investera, så är sysselsättningen lägre än
tidigare och investeringsgraden låg.
Kapitalandelen i
inkomstfördelningen har ökat. Vinstandelarna har ökat. MEN investeringsandelen
har inte ökat. Dvs. när näringslivet får mer pengar, väljer de INTE att
anställa fler, utan tar istället ut det som vinst. Det återkommer som en
lärdom, gång på gång på gång!
Regeringens egen utredare professor
Nils Gottfries har inte själv koll på den stora omfördelning som skett, från
löner till vinster.
Nils Gottfries menar
inledningsvis att det inte varit så stor förändring: Han tror inte att
företagen tar ut högre vinster i särskilt stor utsträckning. Han anser att
vinstandelen inte ökat. Han påstår också att löneandelen är konstant.
Detta stämmer dock inte,
tvärtom har löneandelen minskat. Nils Gottfries har alltså inte räknat med att
företag med sänkt lönekostnad kan välja att öka vinsterna. I hans modell ingår
inte ”girighet” och ”egoism”. Kanske dags för en reality check, Nils.
Gottfris betraktar löneandelen
som stabil, eftersom det ingår i hans teori. Han antar att världen är som
teorin säger, istället för att undersöka verkligheten: En återhållen
lönebildning innebär att vinsterna ökar. Inget annat. De rika blir rikare medan
de fattiga blir fattigare.
