Debatt om sjukförsäkringsreformen: en fråga om människosyn

Nedan är en interpellationsdebatt mellan främst Shadiye Heydari (s), Ulf Kristersson (m) och Finn Bengtsson (m), som du också finner här. Eftersom ni hittar hela texterna i länken, väljer jag att enbart välja ut citat, för läsvänlighetens skull.

Det är en intressant och lite omskakande berättelse om hur olika människosyn vi kan ha. Personliga berättelser om stress, otrygghet och oro gills inte, utan det är siffror om hur många som kommit åter till arbete som lyfts fram. Det handlar i slutändan om vad politiker anser är bäst för människan. Vad behöver en sjuk människa? Behöver den "pushas på lite", utmanas till att åtminstone testa arbete? Eller behöver den återhämtning och reflektion? Jag skulle tro en mittenväg, dvs. det beror på stunden, människan och situationen. Men vad som blir viktigast är ändå alla berättelser från människor som mår dåligt, inte minst från Onådiga Luntan. Om människor som säger att de hellre vill dö, än leva som de gör.

Snygg slut-touch med Ulf Kristerssons koppling socialdemokrater och sverigedemokrater, det är i anda med Carl Bildts twittrande.

den 29 maj

Interpellation

2012/13:452 Resultatet av sjukförsäkringsreformen

av Shadiye Heydari (S)

till statsrådet Ulf Kristersson (M)

Sjukförsäkringen bygger på den grundläggande principen att alla är med och bidrar till en gemensam försäkring och att alla har samma rätt att få del av den när och om man behöver den. Vi finansierar den gemensamt genom avgifter på lönen och alla ska kunna lita på att den träder in vid behov.

Vi kan alla bli sjuka och då ska vi kunna vara säkra på att vi både får rehabilitering för att snabbt komma tillbaka till arbete och ekonomisk trygghet under den tid det tar. I Sverige är det i dag allt för många som står långt ifrån arbetsmarknaden på grund av sjukdom. Vägen tillbaka till ett arbete är i dag väldigt lång och snårig. Många kommer aldrig tillbaka till ett arbete och egen försörjning. Det är beklagligt och inte värdigt ett välfärdssamhälle. Moderaterna gick till val 2006 med stora ord om att de skulle bryta utanförskapet och få fler av de sjukskrivna i arbete. Hur har det gått?

ISF (Inspektionen för socialförsäkringen) skriver i sin rapport 2013:6 att effekten av de ändrade sjukreglerna för dem som nådde den bortre tidsgränsens sjukförsäkring är begränsade. ISF har granskat vad som hände med de 41 000 heltids- eller deltidssjukskrivna som lämnade sjukförsäkringen under 2010 efter att ha nått den bortre tidsgränsen i försäkringen. De flesta deltog i någon typ av aktivitet och hade aktivitetsersättning.

Man kan konstatera att ett år senare hade hälften av dem återvänt till försäkringen. Enbart tre av tio hade ökat sin arbetsinkomst vilket var syftet med reformen, enligt rapporten hade sex av tio oförändrad eller ingen inkomst alls.

De utförsäkrade som fick ekonomiskt bistånd under minst sex månader hade å andra sidan ökat från ungefär 1 000 till 3 500 personer, det vill säga mer än trefaldigats. SKL har undersökt 670 utförsäkrade i Hässleholm, Halmstad och Borlänge. Enligt rapporten Gör rätt från dag ett har 10 procent av de sjuka varit tvingade att gå till socialtjänsten. Men som rapporten tydliggör kan inte socialtjänsten få de sjuka på fötter, erbjuda någon rehabilitering eller hjälpa dem ut på arbetsmarknaden.

Min fråga till statsrådet är vilka åtgärder man har för avsikt att vidta för att säkerställa att de utförsäkrade kommer tillbaka i arbete.

Heydari, Shadiye (S) besvaras av

anf.90 Statsrådet Ulf Kristersson (M):

Herr talman! Shadiye Heydari har frågat mig vilka åtgärder jag har för avsikt att vidta för att säkerställa att de utförsäkrade kommer tillbaka i arbete. Sjukförsäkringsreformen bröt en utveckling i Sverige med ökande sjukfrånvaro och utanförskap. Sedan oktober 2006 har antalet personer som har varit sjukskrivna i mer än ett år minskat med cirka 42 000. Antalet personer med sjuk- eller aktivitetsersättning har minskat med närmare 180 000. Tidsgränserna för prövning av arbetsförmåga och rätt till ersättning är helt avgörande för den kraftigt minskade sjukfrånvaron. I dag avslutas sjukskrivningar i mycket större utsträckning än tidigare med återgång i arbete, bland annat eftersom berörda aktörer mer aktivt bidrar till att tillvarata sjukskrivnas arbetsförmåga. Personer som varit sjuka länge och inte kan återfå arbetsförmågan genom någon medicinsk behandling eller rehabilitering kan i stället få sjukersättning. /.../ Den samlade bilden är att den bortre tidsgränsen lett till att fler arbetar mer även om det också finns exempel på personer som efter att ha lämnat sjukförsäkringen är beroende av ekonomiskt bistånd. Med de gamla reglerna hade alla dessa personer fortsatt att vara sjukskrivna med alla de risker för hälsa, välbefinnande och delaktighet i samhället som långtidssjukskrivning tyvärr ofta kan innebära.

anf.91 Shadiye Heydari (S):

Herr talman! Först vill jag tacka ministern för svaret. /.../ Linköpings universitet har gjort en studie som omfattar kvalitativa intervjuer med sjukskrivna, arbetsgivare, handläggare på Försäkringskassan samt primärvårds- och företagsläkare. På grund av den begränsade talartiden kommer jag inte att läsa upp alla namn, men det framgår att Försäkringskassans handläggare anses ha blivit mindre tillgängliga, och de uppfattas generellt som alltmer passiva i rehabiliteringsprocessen. Handläggarna på Försäkringskassan menar att de senaste årens regeländringar har medfört en än mer administrativ handläggarroll där mer tid läggs på att hålla tidsgränser än på att arbeta med faktisk rehabilitering. Handläggarna upplever också att etiska dilemman uppstår när individuella bedömningar kommer i konflikt med tidsgränserna, vilket de upplever som stressande. Hur ser ministern på detta? /.../

anf.92 Finn Bengtsson (M):

Herr talman! Jag anmälde mig till debatten därför att Shadiye Heydari och jag sitter i samma utskott. Jag tycker att det är viktigt att den här debatten förs. Vi har genomfört en viktig och nödvändig sjukförsäkringsreform med tanke på hur tidigare socialdemokratiska regeringar totalt har misslyckats med att göra sjukförsäkringen försäkringsmässig. /.../ De individer som har lämnat sjukförsäkringen eller förtidspensionen har kommit närmare arbetsmarknaden, och det tycker Socialdemokraterna är besvärande. Det innebär att individerna har andra former av egna inkomster eller ersättningar från Arbetsförmedlingens olika program, och de kan också i viss mån, som också nämns här, utnyttja ekonomiskt bistånd. /.../ Den tidigare socialdemokratiska regeringen lät förtidspensionera folk med stor entusiasm för att hålla ned arbetslöshetssiffrorna. Det var en skammens politik. Människor flyttades aktivt från ett arbete eller möjligheten att utvärderas för en arbetsförmåga och glädjen att använda den arbetsförmågan. I stället hamnade de i bidragsförsörjning. Det som är viktigt att komma ihåg är en detalj i interpellationen. Shadiye Heydari beskriver mycket riktigt den solidariskt finansierade sjukförsäkringen. Hon säger att den finansieras gemensamt genom avgifter på lönen. Socialdemokraternas förslag är inte enbart att flytta tillbaka positionerna till en sjukförsäkring som inte längre fungerar, utan det är helt enkelt fråga om att härbärgera folk som borde stå närmare arbetsmarknaden och få möjligheter till rehabilitering för att komma åter i arbete. Faktum är att man vill kraftigt höja ersättningsnivåerna till individerna; kraftigt i så måtto att den totala skattebördan, som man vill lägga på svenska folket för att betala att folk som kanske i stället för att prövas mot arbetsmarknad och arbetsförmåga ska erbjudas en passiv sjukförsäkring, uppgår till drygt 16 miljarder kronor. Det är en skattechock som heter duga. Detta är att jämföra med utbildningssatsningar på 4 miljarder i den socialdemokratiska budgeten. /.../

anf.93 Statsrådet Ulf Kristersson (M):

Herr talman! För jag vet inte vilken gång i ordningen svarar jag på en socialdemokratisk interpellation där andemeningen är att det var bättre förr. När fler blev sjukskrivna var det bättre. När fler var sjukskrivna längre var det bättre. När fler människor efter sjukskrivning länge blev förtidspensionärer mitt i livet var det bättre. Det kan vara så att vi helt enkelt tycker olika, att ni tycker att det är bättre ju fler som är sjukskrivna och ju längre de är sjukskrivna och att vi tycker att det är bättre om det inte är så. Då vore det bättre om ni sade det, att det är så här ni vill ha det: Ändra reglerna så att fler människor är sjukskrivna längre och fler människor blir förtidspensionärer! Då kan vi ändå ha en diskussion om vilket samhälle vi vill ha. Eller också kan det vara så att dessa interpellanter på allvar tror att det är rasande lätt för människor att efter flera års sjukskrivning komma tillbaka till arbetslivet, och om det inte löser sig på en gång vore det bättre om man inte hade försökt. Men då kan ni ju säga det i så fall: Det här är en baggis; det här löser vi utan problem. Det är bara regeringen som är klantig. Vi borde skapa utrymme för något slags meningsfull debatt. Här låtsas man som att regelförändringar som skapar tidsgränser och skapar aktivitet för att ta vara på människors arbetsförmåga, med de resultat vi har haft, skulle kunna genomföras utan att det var en ganska tuff resa. Också tuff, och värd att nämna, är den svåra uppgift som de människor som arbetar på Försäkringskassan har - som du nästan rycker på axlarna åt. De ska efter lag och ordning bestämma vem som kan förväntas försörja sig själv och vem som ska få budskapet att "vi tänker försörja dig för resten av ditt liv". Det är en svår uppgift. Det har alltid varit en svår uppgift - som är extra svår ju högre ambitioner man har - att inte bara förtidspensionera alla som har varit borta något år med tidsbegränsad sjukersättning som vi gjorde tidigare. /.../

anf.94 Shadiye Heydari (S):

Herr talman! Jag vill inleda med att säga att arbete ger frihet. Vårt mål är att människor ska komma ut i arbete och ha ett arbete. Jag blir förvånad när jag gång på gång får höra att det var värre och sämre under Socialdemokraternas tid. Men om det var så som ni beskriver det, varför gör ni det sämre för de försäkrade? Vi vill att människor ska få hjälp och stöd i tid så att de kommer tillbaka till något arbete. Vi vill ha bättre rehabilitering, bättre planering, avstämningsmöten mellan arbetsgivare, Försäkringskassan, läkare, primärvården eller vem det nu är, så att han eller hon får hjälp och stöd att komma tillbaka till ett arbete. Det är det som är vårt mål, inte att folk ska hamna i någon typ av förtidspensionering eller sjukskrivning. Det är inte Socialdemokraternas mål. Det vill jag påminna er om. /.../ Jag tänkte så här, ministern och Finn Bengtsson: Vad säger ni om cancerpatienterna? Det har hänt att man har frågat cancerpatienter: När ska du gå bort? När ska du dö? Är det okej att ställa sådana frågor till patienter som har den sjukdomen? Vi är olika människor med olika behov, och vi har olika sjukdomar, så man kan inte sätta upp en massa tidsgränser. Jag tycker att det är bra med tidsgränser, att man sätter upp ramar och tider: Så här ska vi hjälpa dig med sjukskrivningen tills du kommer tillbaka till arbete. Men vi kan inte ställa sådana frågor till människor och stressa ihjäl dem. Om människor får stöd och hjälp underlättar det självklart för många att komma tillbaka till ett arbete. Jag vill citera en person som är utförsäkrad: "Vad ska jag ta mig till? Ta livet av mig för att de ska fatta? Göra det ordentligt den här gången? Jag blir ju tvungen att slåss till priset av att jag blir ännu sjukare och mer sönderstressad. Det känns som jag bara vill dö just nu. Det känns som de tvingar mig till att ta livet av mig." Jag vill ställa en fråga till både ministern och Finn Bengtsson: Tycker ni att det är okej att människor känner så här, i vårt vackra Sverige, i vårt välfärdssamhälle, att människor känner sig stressade och oroade, i stället för att vi hjälper dem med rehabilitering och bättre planering så att de kan komma tillbaka till ett arbete? Ni kan väl inte misstro alla dessa människor. Min sista fråga i denna del blir om ministern är nöjd med resultaten av reformen.

anf.95 Finn Bengtsson (M):

Herr talman! Jag tänkte säga att jag var glad att Shadiye Heydari inte hade hemfallit till att återigen i denna kammare ta upp enskilda fall som kanske har handlagts på ett sätt som är utanför vår kontroll eftersom den diskussionen inte är fruktbar här. Jag trodde att vi skulle besparas den nesan, men vi fick den på slutet i alla fall, kanske på grund av att argumenten tryter. Låt mig då konstatera att drygt 60 000 har lämnat sjukförsäkringen men att vi har viktiga undantagsregler som gör att 25 procent av de individerna fortsätter att vara sjukskrivna därför att de har en grund för att inte lämna sjukförsäkringen vid två och ett halvt år. Det är alltså en väldigt viktig grupp som vi värnar om. /.../ Men det allra mest humanitära är att det kanske är 35 000 som inte längre är i sjukförsäkringen när de inte behöver det. De får en möjlighet att ses och prövas för den arbetsförmåga de säkert kan utveckla, och många av dem har jobb. Detta förringar Socialdemokraterna. De förringar deras möjlighet att komma tillbaka till arbetslivet, i stället för att hurra för dessa människor och stödja denna reform.

anf.96 Statsrådet Ulf Kristersson (M):

Fru talman! Det är bra att vi är överens och att det sägs i klartext att vi inte ska tillbaka. Det är bra att vi är överens om att tidsgränser är bra och nödvändiga. Det låter inte alltid så i diskussionen. /.../ Både politiken och kanske än tydligare handläggare tvingas ibland att göra svåra avvägningar. Man ska bedöma sådant som inte är solklart. Man ska fatta beslut som kan ifrågasättas och som kanske måste vandra vidare till domstol för att rätas ut. Det enda sättet att slippa alla dessa svåra frågor, som ju socialförsäkringen är till för att hantera, är att se till att alla som ansöker om förtidspension får det. Då slipper man de svåra frågorna. Det fanns en tid när socialdemokrater var väldigt tydliga med att det samhället vill vi inte ha. Alla som kan arbeta ska arbeta. Bara det samhället skapar resurser för en generös välfärdspolitik för dem som inte kan arbeta. Det är lite förvånande att man ska behöva berätta detta för återkommande socialdemokratiska interpellanter. Tidsgränserna är inte i första hand viktiga därför att ett litet antal lämnar sjukförsäkringen efter sista tidsgränsen. Tidsgränserna är viktiga eftersom de har påskyndat hela processen. Den stora segern med reformen är att mycket färre människor i dag är sjukskrivna riktigt länge, det vill säga de som löper den största risken att hamna i förtidspension därefter. Det är också färre som blir sjukskrivna, och det är bra. /.../

anf.97 Shadiye Heydari (S):

Fru talman! /.../ Se till att förbättra regelverket. Se till att människor kommer tillbaka i arbete. Se till att människor får hjälp och stöd, utbildning, arbetsträning och rehabilitering så att de klarar av ett arbete. Vi ska inte utförsäkra alla dessa människor, som vi har talat om i dag, och inte oroa och stressa dem i onödan. Fru talman! Vår välfärd bygger på att alla som kan jobba också gör det. Men för den som har oturen att bli sjuk måste det finnas en sjukförsäkring som ger både snabb rehabilitering tillbaka till arbete och ett gott ekonomiskt skydd under den tid det tar. Sjukförsäkringen ska baseras på inkomstbortfallsprincipen. Man ska inte behöva gå från hus och hem när man mist sin arbetsförmåga genom sjukdom eller skada. Genom solidarisk finansiering och riskutjämning bidrar sjukförsäkringen till ett gott ekonomiskt skydd för alla. Socialdemokraternas utgångspunkt är att alla människors förmåga till arbete ska tas till vara. Arbetsförmågan och viljan att delta i arbetslivet hos sjuka och funktionsnedsatta med nedsatt arbetsförmåga måste tillvaratas mycket bättre än nu. Min slutliga fråga till ministern är: Vilka andra åtgärder har ministern för avsikt att vidta för att säkerställa att de utförsäkrade kommer tillbaka i arbete samt att ingen blir utförsäkrad?

anf.98 Statsrådet Ulf Kristersson (M):

Fru talman! /.../ Jag kan känna mig lite ensam i kampen för att ge den svenska modellen ett bättre öde än att slarvas bort i lite ovarsam oppositionspolitik. Jag är helt medveten om att när ni i oppositionen samlar er, från socialdemokrater till sverigedemokrater, är ni fler. Då får ni ta ansvar för det. Vi står upp för den politik som vi har genomfört.