Lönesänkarna, del 6
6. RIKA
LÄNDER ÄR BEROENDE AV FATTIGA LÄNDER
Finanskrisen och eurokrisen är
lånebubblor som nu spruckit. Bolånekraschen i USA och den spanska krisen beror
på konsumtion via lån, istället för lön. Pengarna som lånas ut kommer bl.a.
från det svenska näringslivet. Sveriges export överstiger nämligen importen.
Överskottet på pengar hamnar på den internationella kapitalmarknaden. Allt mer
av våra vinster exporteras. Ett bytesbalansöverskott innebär att man också
måste exportera mer kapital. Länder som har bytesbalansunderskott måste
importera kapital. De behöver medel för att kunna köpa mer än de säljer. Men det
ger en risk för enorm ekonomisk instabilitet. Vi i Sverige låter andra sköta
konsumtionen, finansierad med lån. Det är inte långsiktigt hållbart.
Exportöverskottet i ett land är ett annat lands underskott. Så för varje
bytesbalansöverskott i den svenska och den tyska ekonomin, krävs ett Grekland
och ett Spanien med enorma bytesbalansunderskott. Skuldkrisen i en rad
europeiska länder slår tillbaka på Sverige. När de som förut konsumerade åt oss
nu tvingas strama åt, dras Sverige med.
Flera länder har stora
underskott, de lånar hela tiden. Alla rekommenderar att de ska ta ner sina
underskott, men det är egentligen överskottsländerna som måste ta ner sina
överskott. En allt mindre del av det växande välståndet når vanliga människor. Inte
på 100 år har svenska lönetagare fått så lite betalt, i förhållande till vad de
producerar. I 30 år har politiker bidragit till att lönerna hålls nere, i hopp
om investeringar och jobb, men investeringarna är fortsatt små och
arbetslösheten har ökat.
Professor Lars Calmfors kan nu
medge att han känner viss oro för att regeringen ska fortsätta med
jobbskatteavdragen. Han tror visserligen att de åtgärder de genomfört drar mot
ökad sysselsättning, och att det långsiktigt kommer att ha positiva effekter,
men det finns även andra värden. ”Vi vill inte ha alltför stora
inkomstskillnader. Man bör inte medvetet sträva mot att ytterligare sänka
löneandelen.”
Med andra ord, kanske vi gjort
tillräckligt mycket nu, för att skapa fattigdom och misär. Kanske det finns
viss skam i kroppen, vad gäller att suga ut rikedomar, med hjälp av låga löner.
Kanske det är dags för viss solidaritet och medmänsklighet.
