Vad vill Sverige med frihandelsavtalet?

Nedan text publicerades i Flamman.

Vad vill Sverige med frihandelsavtalet?

Publicerad: 18 september 2013, 14:53. Senast ändrad: 19 september 2013, 09:50
Frihandelsavtalet innebär att storbolagen kommer att få ett ännu större inflytande över politiken.
Frihandelsavtalet, TAFTA eller TTIP, sägs vara ett huvudskäl till varför Barack Obama kom till Sverige. Avtalet som påstås ska ”få fart på västvärlden”, med ökad export och enklare marknadstillgång mellan världens största land räknat i BNP och världens största marknad. Det är ju ett sätt att uttrycka det. Ett annat är att avtalet innebär exkluderad och ensidig rätt till profitering.
Europeiska kommissionen målar upp avtalet som något som blir ett årligt tillskott till EU:s samlade ekonomi på över 210 miljarder euro (1 800 miljarder SEK), en siffra som faktiskt stigit i takt med att avtalsförhandlingarna inletts och påbörjats. Vi kan därför bara gissa var summan har stigit till i slutet av oktober 2014, då avtalet ska ha förhandlats klart, och vara färdigt för att ratificeras av EU-parlamentet och USA:s kongress.
Vad det konkret handlar om är att varor lättare ska kunna flöda i transatlantisk frihet, vilket egentligen har mycket lite att göra med till exempel tull, något som får sägas redan vara rätt låga kostnader. Det handlar istället om att skapa gemensamma regler för vilka krav som ska ställas på produkter, som ska få säljas i både EU och i USA. En vara som testats och godkänts i en marknad ska därmed vara godkänd i den andra marknaden. Ett slags ”Företagens Rättigheter”, som möjliggör enklare hantering och mindre kostnader, vilket är skälet till varför TABD jublar av glädje.
Det innebär med andra ord att om en produkt är godkänd på den amerikanska marknaden så har företaget ifråga rätt att sälja samma produkt på den europeiska marknaden. Och då ska vi komma ihåg att det till exempel finns en hel del genmodifierad mat och naturligtvis inte minst GMO-grödor, som fortfarande inte är tillåtna för utveckling och försäljning i Europa. Forskning visar till och med att Europas icke-GMO-baserade jordbruk generellt lyckas bättre än USA:s GMO-baserade jordbruk (Global Research), vilket bland annat March-against-Monsanto-rörelsen envist försöker föra fram. Ambitionsnivån när det gäller andra miljö- och hälsoskydd kan också komma att sänkas i och med ett frihandelsavtal.
Det innebär också att storbolagen kommer att få ett ännu större inflytande över politiken, i och med avtalet. Avtalet kommer rimligtvis ge företag möjlighet att försöka få konflikter (kring tolkning av produkter som ska godkännas) lösta i rättegång. Företagens rätt till vinst (genom tillgång till en ny marknad) kan med andra ord komma att kollidera med nationella lagar om exempelvis folkhälsa, klimatpolitik eller konsumentskydd. Det kan uppfattas som föga troligt, men det finns redan exempel på sådana tvister, som Vattenfalls förlust då Tyskland beslöt att fasa ut kärnkraften; Lone Pine Resources krav på kompensation då Kanada inte ville tillåta fracking i känslig miljö (vilket de också fick igenom) och Philip Morris tvist med Uruguay och Australien, som enligt bolaget försämrar försäljning av cigaretter på grund av tydliga varningstexter på cigarettpaket. Enligt organisationen Corporate Europe Observatory har dessa tvister ökat med 250 procent sedan år 2000.
Avtalets förverkligande innebär också en risk för en underminering av ett viktigt och angeläget (om än dock inte helt välfungerande) avtal: WTO-avtalet kan komma att ses som inte så viktigt, då ekonomiska intressen rimligtvis kommer att prioriteras framför till exempel solidariska samarbeten med fattigare länder. Chansen att dessa fattiga länder ska kunna hävda sina rättigheter eller tvista om sina förluster är inte särskilt stor.
Frihandelsavtalet är en logisk konsekvens av vår civilisations ständiga krav på tillväxt, som står i direkt motsättning till vår jords förmåga att hantera mänsklighetens destruktiva livsstil. Tron på marknadslösningar leder till passivitet inför samhällets utmaningar, som just nu stavas arbeten och klimatinvesteringar.
Internationell samverkan ska grundas på respekt för mänskliga rättigheter och demokratins ideal, inte på kapitalets intresse av avreglering och nya marknader. Låt oss därför istället skapa mer och bättre samverkan som fokuserar miljöförstöring, utplundring av världens fattiga, människosmuggling och sex- och narkotikahandel.

Populära inlägg i den här bloggen

Politiska aktivister använder social media bäst

Vara, inte göra