Kärnfamilj allt vanligare?
"Mycket tyder på att barnfamiljerna har blivit stabilare på 2000‑talet. Färre barn är med om att föräldrarna separerar, och det har blivit vanligare att nyfödda enbart har helsyskon. Men utvecklingen kan bara delvis förklaras med statistik."
Detta skriver SCB, som fortsätter:
Detta skriver SCB, som fortsätter:
Under 1900‑talets senare hälft gick utvecklingen mot mindre stabila parförhållanden, då skilsmässor och separationer ökade i omfattning. Forskare tycks vara överens om att kvinnornas inträde på arbetsmarknaden var en av de viktigaste bakomliggande orsakerna. I och med lönearbetet blev kvinnorna i större utsträckning ekonomiskt oberoende från männen och det blev möjligt att klara ekonomin även efter en separation. Kvinnors arbetskraftsdeltagande kan också ha skapat obalans i familjen i och med att den traditionella arbetsfördelningen luckrades upp. Att det blev lättare och mer accepterat att skilja sig är förstås också en av orsakerna till att separationer ökade i omfattning.
/.../ Andelen barn i separationer ökade fram till slutet av 1990‑talet. Därefter började den minska stadigt fram till 2006, då föräldrar till strax under 40 000 barn, eller 2,8 procent av barnen, separerade. Därefter har utvecklingen gått upp och ned, men andelen har hållit sig på en lägre nivå än i början av 2000‑talet.
Antalet barn som tillkommer i familjer där det finns halvsyskon har det senaste decenniet legat stabilt kring 18 000‑19000 årligen. Samtidigt har fler barn fötts med enbart helsyskon. Det betyder att det har blivit mindre vanligt att nyfödda har halvsyskon. Av barnen som föddes i början på 2000‑talet var det 20 procent som hade halvsyskon. År 2011 hade denna siffra minskat till 15 procent.
Det finns flera tänkbara orsaker både till 2000‑talets minskning av barn som är med om en separation och till att det blivit mindre vanligt med halvsyskon. Senareläggningen av familjebildning och barnafödande talar för en sådan utveckling. Föräldrar som skaffar barn senare i livet separerar i mindre utsträckning. Det är också mindre vanligt att kvinnor och män får barn med flera partner när familjebildningen påbörjas i senare åldrar. Då hinner många helt enkelt inte få barn i flera förhållanden, och det leder till att en mindre andel har halvsyskon vid födseln.
Den ökade utbildningsnivån i befolkningen är en annan faktor som kan leda till färre halvsyskon och minskade föräldraseparationer. Barn med föräldrar som har hög utbildningsnivå har lägre risk än andra att separera, och det är också mindre vanligt bland dem med högre utbildning att skaffa barn med flera partner.
Det är lite oroväckande att SCB så enkelt förutsätter att kärnfamiljen är den bästa. Om en förälder inte separerar t.ex. p.g.a. ekonomisk otrygghet, är ju inte den familjen, alldeles oavsett dess kärnegenskap, den mest stabila...
Vilket som, det har blivit allt vanligare att föräldrar får alla sina barn med samma partner. Och det kan delvis bero på att föräldrar är äldre när de får barn (hinner helt enkelt inte skaffa fler i ev nya förhållanden) och delvis bero på ökad jämställdhet, som generellt har en stabiliserande effekt på par.
