Kärnfamilj allt vanligare?

"Mycket tyder på att barn­familj­erna har blivit stabil­are på 2000‑talet. Färre barn är med om att för­äld­rarna sepa­rerar, och det har blivit van­lig­are att ny­födda enbart har hel­syskon. Men ut­veck­lingen kan bara del­vis för­klaras med statistik."

Detta skriver SCB, som fortsätter:

Under 1900‑talets senare hälft gick utveck­lingen mot mindre stabila par­för­håll­anden, då skils­mässor och separa­tioner ökade i omfatt­ning. Forskare tycks vara överens om att kvinnornas inträde på arbets­mark­naden var en av de viktig­aste bakom­ligg­ande orsakerna. I och med löne­arbetet blev kvinnorna i större utsträck­ning ekonomiskt oberoende från männen och det blev möjligt att klara ekonomin även efter en separa­tion. Kvinnors arbets­krafts­deltag­ande kan också ha skapat obalans i familjen i och med att den tradition­ella arbets­fördel­ningen luckrades upp. Att det blev lättare och mer accepterat att skilja sig är förstås också en av orsakerna till att separa­tioner ökade i omfattning.

/.../ Andelen barn i separa­tioner ökade fram till slutet av 1990‑talet. Därefter började den minska stadigt fram till 2006, då föräldrar till strax under 40 000 barn, eller 2,8 procent av barnen, separerade. Där­efter har utveck­lingen gått upp och ned, men andelen har hållit sig på en lägre nivå än i början av 2000‑talet.

Antalet barn som tillkommer i familjer där det finns halv­syskon har det senaste decenniet legat stabilt kring 18 000‑19­000 årligen. Samtidigt har fler barn fötts med enbart hel­syskon. Det betyder att det har blivit mindre vanligt att ny­födda har halv­syskon. Av barnen som föddes i början på 2000‑talet var det 20 procent som hade halv­syskon. År 2011 hade denna siffra minskat till 15 procent.

Det finns flera tänkbara orsaker både till 2000‑talets minsk­ning av barn som är med om en separa­tion och till att det blivit mindre vanligt med halv­syskon. Senare­lägg­ningen av familje­bildning och barna­födande talar för en sådan utveck­ling. Föräldrar som skaffar barn senare i livet separerar i mindre utsträck­ning. Det är också mindre vanligt att kvinnor och män får barn med flera partner när familje­bild­ningen på­börjas i senare åldrar. Då hinner många helt enkelt inte få barn i flera för­håll­anden, och det leder till att en mindre andel har halv­syskon vid födseln.

Den ökade utbildningsnivån i befolk­ningen är en annan faktor som kan leda till färre halv­syskon och minskade föräldra­separa­tioner. Barn med föräldrar som har hög utbild­nings­nivå har lägre risk än andra att separera, och det är också mindre vanligt bland dem med högre utbild­ning att skaffa barn med flera partner.

Det är lite oroväckande att SCB så enkelt förutsätter att kärnfamiljen är den bästa. Om en förälder inte separerar t.ex. p.g.a. ekonomisk otrygghet, är ju inte den familjen, alldeles oavsett dess kärnegenskap, den mest stabila...

Vilket som, det har blivit allt vanligare att föräldrar får alla sina barn med samma partner. Och det kan delvis bero på att föräldrar är äldre när de får barn (hinner helt enkelt inte skaffa fler i ev nya förhållanden) och delvis bero på ökad jämställdhet, som generellt har en stabiliserande effekt på par.