Vilka modeller för ledning passar civilsamhället?
Sverige har alltför okritiskt anammat globala managementmodeller för organisationsstyrning.
I avhandlingen "Chef i en högpresterande kultur" visar Päivi Riestola att om inte styrmodellen passar organisationens identitet och de kulturer som finns, så kommer inte införandet att bli framgångsrikt.
– Företagskulturen är inte något man ser till vardags, men den ger sig till känna när nya modeller och ledningssätt krockar med de värderingar som finns. Då sparkar den bakut. Det är dessutom vanligt med olika kulturer inom en och samma organisation.
Managementmodellerna drivs ofta av ledningen och HR-avdelningen, men kanske stämmer dåligt för lagret eller säljavdelningen. Krocken kan medföra att övervakning, kontroll och detaljstyrning ökar, med konsekvensen
– Det är en märklig och oroväckande utveckling som skett. Vi har rört oss bort från en framgångsrik modell och alltför okritiskt tagit till oss globala managementmodeller. Ofta ger dessa sken av att passa bra i Sverige, med begrepp som handlingsutrymme och delaktighet. Men begreppen har en annan innebörd och modellerna är ofta mycket ledningsorienterade. De kan vara bra verktyg om vi förhåller oss kritiska och anpassar dem för våra organisationer, men att följa dem alltför nitiskt är ingen väg till framgång.
Det går att fundera på vilka modeller för ledning och organisationsstyrning som civilsamhället bör ha? Jag tycker vi allt oftare bör ha en kritisk dialog om just civilsamhällets villkor, vad gäller t.ex. projektanställningar, managementmodeller m.m. Som idéburna organisationer ska vi hålla ändamålsprincipen högt, liksom våra grundläggande värderingar, som ska styra vår organisation!
