Skulder: skuldsatt = skyldig?

För tredje gången stöter jag på David Graebers bok Skuld (De första 5000 åren), denna gång i form av en recension (idag) av Andreas Cervenka, SvD, och jag inser att jag måste läsa boken någon gång... Som med många andra böcker. (Tomas Greco, t ex, om vi bara ska fokusera ekonomi.)

Egentligen fastnar jag i konstaterandet att en liten skuld är värre än en stor skuld, dvs när du har en riktigt, riktigt stor skuld blir du så viktig och får så mycket makt, i och med pengarna "du har", att du inte kan tillåtas gå i konkurs alltför lätt. Eller avkrävas pengarna (alltför snabbt).

Skuld som begrepp är mångtydigt, och relaterar både till ekonomi och moral (att ha en skuld). På samma sätt gäller det också den "som ger skulden". Det innebär att det både kan finnas mätbara skyldigheter (att vara skyldig någon med x kronor) och moraliska förpliktelser (både vad gäller den som tar en skuld och den som lånar ut, mot ränta). Jag tänker på Lyxfällan (ett kraftigt förvanskat program som rör en grupp som existerar hos Kronofogden ca 1 % av alla skuldsatta) och jag tänker på skällsord som lånehaj och ockrare.

David Graeber pratar om skuldavskrivning och om historiska tiders skuldamnesti. Tyskland hade t ex aldrig kunnat komma ikapp om de inte hade fått skuldavskrivning på 93% efter andra världskriget. Det stämmer inte att alla måste betala av sina skulder. Och då kanske skuldavskrivning ska ske, både för fattiga länder och för fattiga människor?


http://www.svd.se/kultur/understrecket/skulden-uraldrig-och-evigt-ung_8342654.svd

Populära inlägg i den här bloggen

Politiska aktivister använder social media bäst

Vara, inte göra