Debattartikel 3
Behålls skyddsnätet för familjer som ännu inte lever jämställt 13/6 2011 Newsmill
Göran Harnesk, BRIS, har som utredare för SOU 2011:51 haft en grundläggande utgångspunkt för barnets rättigheter, med rättigheter, behov och önskemål som ska respekteras. Sveriges Makalösa Föräldrar har i alla år, trots sitt namn, värnat om just barnet, oavsett om våra projekt och budskap fokuserat barnfattigdom, jämställt föräldraskap eller familjeekonomiska stödsystem.
Vi delar utredningens slutsatser att dels det växelvisa boendet gynnar barnet mest, vad gäller båda föräldrars ansvarstagande, och dels att frågan om ekonomin är det mest känsliga området att komma överens om. Detta gäller särskilt i de fall där föräldrarna har låg inkomst eller där det råder ojämlika inkomstförhållanden mellan dem.
Av denna anledning förstår vi inte varför Harnesk drar slutsatsen att underhållsstöd är av ondo, och underhållsbidrag är det som i de flesta fall bör eftersträvas, då det främjar (men även tvingar fram) en dialog mellan föräldrarna? Om ekonomin är en konfliktfaktor som hämmar samarbete, varför ska samhället då försöka pressa fram ett påtvingat samarbete genom bl.a. tidsbegränsade underhållsstöd?
Ingenstans i utredningen står det någonting om det ändå rätt stora antal boföräldrar som Försäkringskassan lyft fram, som väljer att inte ansöka om underhållsstöd för att inte ytterligare förarga umgängesföräldern. Och ingenstans läser vi något om att underhållsstöd, dvs. den neutrala zon som skapas då Försäkringskassan går in som myndighet mellan en boförälder och en umgängesförälder, faktiskt kan vara en (tillfällig) lösning, när det finns så mycket ilskna, frustrerade och sorgsna känslor efter en separation att det bästa för alla parter - och då inte minst för barnets skull - är att föräldrarna inte ska behöva tvista om ekonomin.
Sveriges Makalösa Föräldrar hade önskat att det funnits en diskussion om att en gång för alla faktiskt höja underhållsstödet rejält, då det bara höjts med 100 kronor på ca 15 år. Vi hade också sett fram emot fler strategier, än det mycket frivilliga men helt maktlösa samarbetssamtalet som erbjuds separerande föräldrar. Något som innebär mer krav och struktur än det av våra medlemmar kritiserade familjerätten, och något billigare än den dyra familjerådgivningen. I vissa stater i USA finns t.ex. obligatoriska föräldrakurser, där föräldrarna får gå (varsin) kurs i bl.a. man har för skyldigheter som förälder.
Sveriges Makalösa Föräldrars mål är också att betona och arbeta för båda föräldrarnas gemensamma ansvar för barnets omsorg och försörjning. Det är ett ständigt aktuellt tema hos oss, både vad gäller boföräldrars kamp för att få umgängesföräldern att ta detta ansvar och vad gäller umgängesföräldrars kamp att få detta ansvar. Vi ser med andra ord båda föräldrarnas utgångspunkter, och vad vi förstår är att dessa vuxna i de allra flesta fall tror att de själva ser barnets bästa och att det sätt de beter sig på är för barnets skull.
Vi tror också, som utredningen fastslår, att flertalet separerande föräldrar kan komma överens och också bör uppmuntras till att också komma överens, och en förändring av det familjepolitiska systemet att mer främja jämställt föräldraskap ser vi inget annat än det mest naturliga. Vi tror att det finns en framtid med ett samhälle med fullständigt jämställt föräldraskap.
Men just nu är det inte ett sådant samhälle vi lever i. Tyvärr. Och även om det är mycket viktigt att uppmuntra nuvarande umgängesföräldrar - i utredningen står vid ett tillfälle i klarspråk "att lyfta fram pappans roll" - att bli växelvisförälder, för det är viktigt och det kommer Sveriges Makalösa Föräldrar alltid att arbeta för, så är det precis lika viktigt att värna om t.ex. de nuvarande boföräldrarna, mammorna, som tvingas ensamma axla ansvaret för barnet på grund av hot om våld och våld från f.d. partnern och andra grupper av boföräldrar som av olika anledningar inte kan leva i ett jämställt föräldraskap men som kanske inte heller vågar visa på att det finns ett skevt ansvarstagande.
Vi tror att ett med automatik delat barnbidrag gynnar flertalet barnfamiljer, och vi ser positivt på denna och andra förändringar som klargör att både mamma och pappa (i de heterosexuella relationerna) är likvärdiga föräldrar både ekonomiskt och socialt. Men vi tror också att det är viktigt att ha kvar ett skyddsnät för de barnfamiljer, som av olika anledningar inte ännu lever i ett jämställt föräldraskap, vare sig före eller efter en separation. Vi undrar om det finns underliggande tankar att helt avskaffa underhållsstödet och vi undrar också om inte ännu tydligare signaler om delad omsorg hade varit t.ex. obligatoriska föräldrakurser? Slutligen undrar vi för vilken grupp signalen om delad omsorg är tänkt att nås?
