Debattartikel 1
Relationslinjen ett slag i solarplexus på oss ensamföräldrar, 28/1 2011 Newsmill
Göran Hägglund skriver att hans politiska vision om relationslinjen ska kännas i magen. Det gjorde den, helt klart, men jag skulle inte beskriva det som en inspiration utan snarare som en hård knytnäve i solar plexus. Inte kan det väl vara möjligt att en så stor grupp som ensamföräldrar återigen ska osynliggöras av kristdemokraterna eller återigen skuffas undan för att de inte passar in i kärnfamiljsmallen?
Han skriver att relationslinjen är livsviktig för både samhälle och mänskliga relationer, där det är väsentligt att kunna kombinera ett föräldraskap med främst ett arbete. Så långt allt väl. Sveriges Makalösa Föräldrar har i sin senaste rapport lyft fram just diskriminering i arbetslivet, där det tydligt framkommer att ensamföräldrar är en mycket utsatt grupp både vad gäller möjligheter till anställning och till karriär. Det är helt enkelt inte populärt hos arbetsgivare att vara en förälder som varannan vecka eller mer har ensamt ansvar om sitt barn, med allt vad det innebär.
Men när Hägglund därefter genast slirar in på en diskussion om vikten av att uppmuntra till bl.a. vårdnadsbidraget, så känner jag ett starkt behov av att dra fram diskussionen till år 2011. Sveriges Makalösa Föräldrar tycker också det är viktigt att låta relationerna ta större plats i både politiken och på arbetsmarknaden. Av detta skäl strider vi bl.a. för föräldrars rätt till flexibel arbetstid. Men att därmed försöka styra över diskussionen om relationslinjen till att handla om vårdnadsbidrag och andra bidrag och strategier som främst gynnar kärnfamiljen, är att medvetet bestämma sig för att ensamföräldrar är en grupp som får klara sig bäst de vill, då de inte vill / kan leva i den eftersträvansvärda parrelationen.
Ensamföräldrar är en grupp på ca 250 000 personer. I 76 procent av barnfamiljerna är föräldrarna gifta eller sambor, och de resterande barnfamiljerna består av barn med en ensamförälder. Ensamföräldrar är knappast en liten grupp som borde gå att så lätt avfärda. Varje år är ca 50 000 barn med om att deras föräldrar separerar. Det är naturligtvis en siffra som i verkligheten representerar sorg, frustration, ilska och andra naturliga känslor man upplever när en vuxen kärleksrelation går sönder. Det är ingen verklighet att uppmuntra till, men - och här tror jag vår människosyn går isär - det är heller ingen verklighet att fördöma, avfärda eller motarbeta.
Sveriges Makalösa Föräldrar vill också uppmuntra och stötta en relationslinje, vi tror på att sunda, konstruktiva och givande relationer människor emellan i sig bidrar till ett sunt, konstruktivt och givande samhälle. Sveriges Makalösa Föräldrar anser också att det är viktigt att alla får ett lönearbete och att det inte ska utformas med statiska krav på åtta timmars arbetsdag. Vi tror på flexibilitet. En form av flexibilitet vi särskilt vill måna om, är den flexibilitet som automatiskt skapas när båda föräldrarna tar lika stort ansvar för barnets omsorg och uppfostran, från start. Och det är vi helt övertygade om gynnar oss alla, och skapar den bästa samhällsgemenskap som finns att få. När föräldraledigheten delas lika av båda föräldrarna; när båda föräldrarna är familjens projektledare; när båda föräldrarna ser det som självklart att VABBA; hålla koll på barnens kompisars födelsedagar och kalas; ringa mormor/farmor för att vara lite social; komma ihåg att köpa nya idrottskläder; komma med idéer om mat till helgen osv. osv. osv.
Allt som är bra för ensamföräldrar är bra även för kärnfamiljen, menallt som är bra för kärnfamiljen är inte med nödvändighet bra för ensamföräldrar. Ett sådant exempel är vårdnadsbidrag, som jag skulle vilja säga inte verkar vara bra för någon. Inte särskilt många verkar tycka det heller; ca 1.8 procent av alla barnfamiljer. Forskning visar att en jämställdhet från barnens födelse stärker den vuxna föräldrarelationen och ökar chansen för att relationen ska hålla. Forskning visar att en jämställdhet under barnens uppväxt förstärker båda föräldrars egen relation till barnet och ökar därmed chansen att barnet efter en eventuell separation även fortsättningsvis ska ha självklara, sunda och givande nära kontakt med sina båda föräldrar.
Det är mycket möjligt att Göran Hägglund och jag har helt olika syner på hur ett ideal-samhälle borde se ut. I Göran Hägglunds ögon kanske ett ideal-samhälle är ett samhälle där alla föräldrar måste fortsätta vara gifta, även om relationen har havererat och där barnen mår dåligt för att det som finns kvar inom hemmets fyra väggar är bara hat, irritation, frustration och ständiga kränkningar. Och där mor ror, med sina barn som hon är hemma med tills de är stora nog att klara sig själva, och far är rar medan han är på jobbet och gör karriär.
Min syn på ett idealsamhälle är ett samhälle där det finns tolerans och beredskap för varje familjekonstellation, oavsett hur den ser ut. Där stjärnfamiljen är ledbilden, snarare än kärnfamiljen, för vi har då lärt oss att en större gemenskap kan vara ett gott komplement till den ibland sårbara enheten med enbart två vuxna föräldrar som ska känna sig pressade att tillgodose precis varje litet behov hos växande barn, och där vi inser att det viktigaste med en "lyckad familj" är att där finns kärlek, acceptans, tilltro och integritet. Då värnar vi om det absoluta människovärdet och då ser vi varje individ som den unika varelse hon eller han är, som har sin alldeles egna väg att gå i vägen mot personlig utveckling och inre balans och det är helt ok, även om det inte råkar vara i ett formellt partnerskap med en annan människa av det motstående könet.
Nej, Göran Hägglund, låt oss nu utifrån en helhetssyn på människan stötta en relationslinje värd namnet! Låt oss bidra till att mänskliga relationer blir en påverkansfaktor i både politiken och i arbetslivet.
- - Införliva barnkonventionen i svensk lagstiftning, och arbeta för att alla barn i Sverige ska ha samma rättigheter och lika värde.
- - Motarbeta barnfattigdom och det faktum att var fjärde ensammamma lever under fattigdomsgränsen med bl.a. högre höjt (icke återbetalningsbart) bostadsbidrag, höjt underhållsstöd och extra barnbidrag. Låt inte förra årets kamp mot fattigdom och social utestängning försvinna bort!
- - Erbjud kostnadsfri familjerådgivning, inför obligatorisk "föräldrakurs" vid separationer och stödgrupper för barn samt inrätta familjecentraler i varje kommun, med jämställdhetskompetent personal.
- - Hjälp oss att hjälpa! Öka möjligheterna för ideella organisationer att erbjuda bl.a. självhjälpsgrupper.
