Happy happy skilsmässa
Följer med visst intresse debatten kring Happy Happy skilsmässoboken. Maria Sveland kontaktade mig för ett år sedan och diskuterade vissa fakta, så jag visste att en bok var på gång, men hade nog aldrig kunnat gissa slutresultatet. ;o)
Maria Sveland och Katarina Wennstam (m.fl.) som menar att en skilsmässa kan vara mycket ”lycklig”, dvs. att man kan må så mycket bättre av att gå ifrån en dålig relation. Och naturligtvis kan man det.
Och så kritikerna, dels från bl.a. kd-hållet och dels från t.ex. Hanne Kjöller, som trycker på lättvindigheten i hur skilsmässor presenteras. Hur fruktansvärt jobbigt det kan vara för barnen. Och visst kan det vara så. Eller är nog det, alltid, åtminstone till en början.
Nu verkar mycket av diskussionen gå åt kring det faktum att kritiker tycker att barnens smärta verkar försvinna, medan författarna själva menar att de visst pratar om sorg, skuld och smärta men att de även vill balansera detta med bl.a. lättnad, frihet och mod.
Nu har jag inte läst boken, mer än brottsstycken. Jag behöver sätta mig in i den mer noggrant, särskilt vad gäller fakta-delarna. T.ex. uttalandet att kvinnor ofta mår bättre av en skilsmässa än män och att kvinnor skiljer sig för att de vill hitta sig själv och män för att de hittat en annan. Jag behöver veta om detta utgår från faktisk forskning. Även om de jag pratat med spontant sagt att visst är det så, behöver jag veta att det finns någon form av statistik bakom.
För om det är så – att kvinnor mår sämre i ett äktenskap och bättre av en skilsmässa än män – så bör det ju rimligtvis handla om bristen av jämställt föräldraskap. Dvs. att det från början är en snedfördelning vad gäller ansvar, och det skeva bara blir värre och värre ju längre tiden går. Då är det förstås det vi behöver arbeta med, för att skapa bättre relationer. (Vilket inte innebär att jag tycker att skilsmässa alltid är fel.)
För övrigt antar jag att det naturligtvis också skiljer sig åt en massa vad gäller inkomst, religion, status, boendeort, ålder m.m. m.m. hur kvinnor uppfattar sin skilsmässa och nyvunna frihet. Har man t.ex. kreativt yrke, pengar kvar att lägga på sig själv samt bor i en stad där det finns roliga saker att göra, så är det klart att varannan-vecka-systemet kan bli riktigt kul… på ett sätt.
Nej, jag kritiserar inte författarna för att de tagit ut skilsmässa och sedan väljer att beskriva det utifrån sina synsätt. Alla olika perspektiv behövs för att bilda sig en helhet. Jag tror nog att de som föräldrar ser att det kan göra ont i deras barn, men de såg troligtvis ingen annan utväg. En dålig relation kan ju aldrig vara bra att stanna kvar i. Så fort jag läst ut boken ska jag återkomma till ämnet!
