Låt frivilliga hjälpverksamheter stödja en frivillig stödverksamhet
År 2011 slutfördes den s.k. Särlevandeutredningen, Fortsatt föräldrar – om ansvar, ekonomi och samarbete för barnens skull (SOU 2011:51), där det bl.a. föreslogs tvärprofessionella insatser för att stödja både föräldrar och barn i samband med en separation. Socialstyrelsen, som fick uppdraget att genomföra en förstudie kring förslaget, föreslår nu att tio kommuner startar försöksprojekt med så kallade separationsteam. Till dessa separationsteam kan föräldrar som ska eller är i färd med att separera vända sig, för att få stöd, råd och information. Ett separationsteam bör betraktas som en samverkansform där olika myndigheter gemensamt kan erbjuda familjer ett samordnat stöd och insatser med utgångspunkt från det regelverk och det uppdrag som gäller för den ordinarie verksamheten.
Tanken med försöksverksamheten är att utveckla en samverkansmodell, som utgår från en helhetssyn på familjen samt barnets bästa. Syftet med verksamheten ska vara att förebygga, eller mildra, konflikter mellan föräldrar och främja ett fungerande föräldrasamarbete i frågor som rör föräldraansvar och omsorg om barnet. Målet bör vara att så långt möjligt försöka minska de skadeverkningar som föräldrarnas konflikter kan få för barnet, och bidra till att barnet får en god och trygg relation med båda föräldrarna.
Separationsteamet ska ha en samordnare och en företrädare för barnet, och helst som minimum bestå av familjerättssocionom, budget- och skuldrådgivare, barnpsykologisk kompetens, juridisk kompetens samt familjerådgivare/terapeut. Detta för att sociala, psykologiska, juridiska och ekonomiska frågeställningar ska kunna beröras. Ett sådant team är naturligtvis bra, men generalsekreterare Sophia Lövgren tycker det finns skäl för att reagera.
- Självfallet behöver separerande föräldrar i en konflikt gediget stöd, bestående av ett professionellt nätverk! Det finns inga som helst tvivel på det, och det är ju förstås extra glädjande med förslag på företrädare för barnet; något Sveriges Makalösa Föräldrar fört fram under flera år. Men Socialstyrelsen själv reflekterar över två potentiella hinder. Dels rör det balansen gentemot myndighetsutövningen, där ett separationsteam ska upplevas som ett frivilligt alternativ men där det självfallet fortfarande trots sekretess och tystnadsplikt finns kvar anmälnings- och uppgiftsskyldighet. Dessutom är det ju tänkt att främst familjerättssocionomer ska identifiera dessa familjer, vilket självfallet skapar vissa citationstecken kring frivilligheten, och därmed också kring äktheten i att på djupet vilja ha hjälp av separationsteamet. Och dels rör det oklarheter kring hur vissa kompetensbehov ska mötas. Denna försöksverksamhet beräknas kosta ca 27 mkr, utan eventuella familjerådgivare m.fl., och det är inte helt självklart att alla kommuner kan bistå med ”ett komplett separationsteam”. Faran är då förstås att föräldrar erbjuds stressade och överbelastade separationsteam, som riskerar att göra konflikten värre.
Sveriges Makalösa Föräldrar välkomnar varmt Socialstyrelsens förslag på försöksverksamhet, men hoppas på att minister Maria Larsson bemöter de hinder som Socialstyrelsen flaggat för, genom att stärka denna viktiga verksamhet med frivilliga insatser, något som Sophia Lövgren ser som ett unikt komplement.
- Det kommer finnas föräldrar som av olika skäl räds dessa separationsteam för dess inneboende skyldighet att anmäla, vid misstanke om att barn far illa. Ser vi på forskning kring vårdnadstvister, är det inte heller något helt ovanligt att dessa föräldrar även innan konflikterna levt i olika former av social och ekonomisk utsatthet. Och i de situationerna kan en frivillig verksamhet upplevas som mindre hotfull. Det är inte alls fråga om att denna verksamhet, t.ex. i form av självhjälpsgrupper och stödgrupper, på något sätt ska ersätta professionell expertisledd verksamhet. Snarare är det så att den typen av verksamhet istället kan upplevas som mindre hotfull, och därmed kan vara ett första steg i vägen mot att söka och få hjälp. Om inte annat visar vår studie kring vårdnadstvister hur viktigt trygghet kan vara för föräldrarna. Och för barnens bästa handlar det i de fallen om att föräldrarna behöver söka hjälp – inte var de söker den.
