Hur är din människosyn egentligen?

Det är enormt spännande när en sådan där riktigt djup diskussion uppstår. Ni vet, hur vi egentligen ser på människan. Är vi från grunden lata eller aktiva? Vill vi från grunden varandra väl eller illa? Behöver vi bli pressade och kontrollerade eller uppmuntrade och sedda?

Jag misstänker att många skulle välja alla sistnämnda alternativ, för om inte annat låter det ju så bra. Vi vill vara sådana personer som ser människan som en kreativ och skapande varelse, som bara behöver lite kärlek och vatten för att växa och i sin tur stötta andra.

Det betyder ju dock inte att vi praktiserar den människosynen. Det kan ju vara väldigt annorlunda, när det kommer till praktisk handling… Vi väljer ju t.ex. att låsa vår ytterdörr, när vi går hemifrån, och det får vi väl ändå säga är det mest vettiga att göra. Även om vi inte vill tro att våra grannar och förbipasserande är tjuvar…

Jag skulle vilja säga att vi mitt under konkreta avtalsförhandlingar befinner oss i en otroligt intressant dialog kring just vår människosyn. Och, optimist som jag är, så tror jag att vi kommer att kunna finna varandra – någonstans i mitten.

För visst är det väl så att människor – innerst inne – vill göra ett gott jobb, om de känner sig stöttade till det? Visst är det väl så att människors entusiasm för sitt arbete (och vilja att göra sitt bästa) stärks när de känner att de själva (i så hög grad som möjligt) känner att de själva kontrollerar arbetet ifråga?

Jag har själv gått väldigt krokiga vägar, både vad gäller min oreglerade arbetstid och min kompetensutveckling. Ibland har det jobbats lite för mycket och ibland kanske lite för lite, men i slutändan har det ändå blivit plus för arbetsgivaren. Och med tiden har jag lärt mig att en arbetsuppgift under rätt omständigheter kan göras på en timme, istället för på fem timmar under fel omständigheter. Så jag vågar vila om ”flödet inte är rätt”. (Och den formuleringen är flummig, det är sant, och jag ska försöka förklara mig mer i nästa blogginlägg. Och ibland har jag sprungit på ett frukostseminarium, som kanske inte träffat helt rätt. Men väl där kommit på en idé eller träffat en person, som alltid i slutändan gynnat min verksamhet.

Så, låt tusen blommor blomma under avtal 2012!