Sophia Lövgren & Visionary Life

Läser om Patrik Sjöbergs övergrepp i barndomen. Blir imponerad av hans val att gå ut och berätta om det han gömt inom sig under lång tid. Blir lite trött dock av att bredvid artikeln läsa redaktörernas egna texter, som fokuserar ”varför vi väljer att publicera dessa anklagelser mot en man som inte kan försvara sig”. Varför i all världen skulle en människa, känd sedan tidigare, gå ut i media och berätta om något han vet med sig människor som möter honom många år framåt kommer att tänka när de ser honom? ”Ja, just det, det var han som…” Och har man dessutom läst lite psykologi, vet man hur förödande en stigmatiserande offer-roll kan upplevas av en man. Jag säger alltså inte att det inte är förödande för en kvinna, det är det naturligtvis. Men som män kan de utsatta personerna bemötas av anklagelser och skuldbeläggande om varför de som män kunde bli ett offer, dvs. utsatt för övergrepp. Till allt detta kommer ju också det faktum att (minst) två kända idrottsmän till berättat om samma typ ...

Jag har i rätt många år varit nöjd med min enorma förmåga till multi-tasking. Jag har absolut inte sett det som ett problem, utan mer skojat att det ibland går snabbt, när man har åtta motorvägar i hjärnan. Jag har också läst rätt många studier som bl.a. pekat på dels att kvinnor oftare än män har förmåga till multi-tasking och att det (rätt använt) kan gynna både yrkesliv och privatliv (men fel använt kan leda till utmattning). Jag är fullt medveten om att en del i min omgivning inte uppskattat min multi-tasking lika ofta, och har med åren lärt mig att slå av på takten ibland. Både för min skull och för deras. Idag läser jag om en ny studie, http://www.ucsf.edu/news/2011/04/9676/ucsf-study-multitasking-reveals-switching-glitch-aging-brain, som skapat stor uppmärksamhet i USA, som pekar på att multi-tasking inte alls är bra för hjärnan. Multi-tasking kan ha en negativ effekt på individens korttidsminne, vilket förvärras med åldern. Anledningen skall vara att äldre människor på en rent...

Makalosa Foraldrar's photostream on Flickr.

Stod igår kväll, sent, på tunnelbanan. In kommer två killar, inget särskilt med dem. Den ena lite lång och en smula tanig och den andre lite kortare, båda glasögon, kanske runt 30-årsåldern (super-dålig på ålder). De verkade lite salongsberusade och det enda jag tänkte på, vad gäller dem, var att den kortare killen hade en rätt fin röst, och med min 12-filiga-motorväg i huvudet spånade jag genast på hur man skulle kunna starta företag med människor med fantastiska röster. Nåväl, de skulle av i Skanstull, och precis innan de gick av sa den längre: - Titta, där är en brud i 40-årsåldern som klär sig som Pippi Långstrum, så j-a fult! - Varför gör hon så för? säger den andre, de går av och dörrarna stängs. Jag, antagligen rätt naivt, vänder mig förväntansfullt om, och väntar mig verkligen att få se en rödhårig tjej med utåtriktade flätor och långa strumpor i olika färger, kanske som i någon slags möhippe-grej. Inget konstigt hos någon av de alla som satt där, och jag tittar mer noggrant på...

Resan till Budapest 27-29 mars Ungern, som innehar ordförandeskapet, bjöd in alla medlemsländerna till en veckas EU-konferens om demografiska förändringar och om familjepolitiken. De två första dagarna var öppna för två anställda från Socialdepartementet, en medlem från Europeiska Kommissionens expertgrupp kring demografiska förändringar samt en representant från en ideell organisation. I Sverige valde de ut Makalösa Föräldrar, därav min närvaro. Allt betalades med EU-medel. De två följande dagarna därefter var öppna för EU-representanterna och den sista dagen var enbart för ministrarna. Vi, jag och två anställda på Socialdepartementet, åkte redan söndag kväll då vi skulle komma alldeles för sent om vi åkte måndag morgon. Till min dotters besvikelse, då jag först lovat att det bara skulle bli en natt utan mamma, så det var med ett stygn av dåligt samvete jag for. Ett byte under flygresan och mycket sen ankomst gjorde att jag utmattad stöp i säng. Fokus var alltså familjepolitiken, och ...