Rapport från Budapest
Resan till Budapest 27-29 mars
Ungern, som innehar ordförandeskapet, bjöd in alla medlemsländerna till en veckas EU-konferens om demografiska förändringar och om familjepolitiken. De två första dagarna var öppna för två anställda från Socialdepartementet, en medlem från Europeiska Kommissionens expertgrupp kring demografiska förändringar samt en representant från en ideell organisation. I Sverige valde de ut Makalösa Föräldrar, därav min närvaro. Allt betalades med EU-medel. De två följande dagarna därefter var öppna för EU-representanterna och den sista dagen var enbart för ministrarna.
Vi, jag och två anställda på Socialdepartementet, åkte redan söndag kväll då vi skulle komma alldeles för sent om vi åkte måndag morgon. Till min dotters besvikelse, då jag först lovat att det bara skulle bli en natt utan mamma, så det var med ett stygn av dåligt samvete jag for. Ett byte under flygresan och mycket sen ankomst gjorde att jag utmattad stöp i säng.
Fokus var alltså familjepolitiken, och mer specifikt vad medlemsländerna kan göra åt den allt minskande befolkningen samtidigt som kvinnor behöver få stöd till att arbeta och barnomsorgen byggas ut. En del länder, däribland Ungern, har redan börjat märka av en oroande utveckling, med allt fler äldre som behöver tas om hand och allt färre yngre som vill ge omsorg.
Den första halva dagen bestod mestadels av politiska tal, med bl.a. Ungerns president Pál Schmitt, Koos Richelle från Europeiska Kommissionen samt statliga representanter från Belgien, Polen, Spanien m.fl. Andra halva dagen bestod mer av vetenskapliga resonemang. Den största behållningen den dagen var enligt mig just de vetenskapliga föredragen. Staffan Nilsson, Ordförande EESK (Europeiska ekonomiska och sociala kommittén) höll ett kortare föredrag om vikten av att samla våra kunskaper och även vikten av de ideella organisationerna. Willem Adema från OECD berättade t.ex. om sin forskning, som tydligt visar på vikten av att erbjuda en professionell barnomsorg till de lågutbildade bostadsområdena, då de barnen får tillgång till bl.a. leksaker och böcker av hög kvalitet som annars inte finns tillgängliga i deras hem. En hel del intressant statistik finns tillgänglig på OECD:s hemsida.
På kvällen fick man dels en rundtur i parlamentet samt middag. Jag avstod dock från båda, då jag dels var väldigt trött och bussen till hotellet skulle inte avgå förrän runt 22-tiden och dels behövde göra färdigt material inför almedalsveckan (om det ska bli färdigt i tid). En enkel middag på hotellet var dock helt ok. Om än att jag dagen efter fick höra fantastiska historier om det vackra, gotiska palatset, men det är sådant man får ta. ;o)
Dag nr två inleddes med att man fick gå till en av två paneldebatter; antingen The impact of work-family reconciliation on fertility and on fatherhood roles i Europe eller om Best practices of European family policies and their effect on demographic dynamics. Eftersom jag redan från början bestämt mig för att gå på båda, men vid särskilda debattörers föredrag, blev det mer en fråga om att sitta strategiskt, på en sida. Jag lyssnade bl.a. på en representant från COFACE, en paraplyorganisation för familjeorganisationer i Europa, en representant från EWL (European Women’s Lobby), en forskare från London och en svensk representant från HARO (organisation som bl.a. vill höja vårdnadsbidraget så att fler föräldrar kan stanna hemma).
Ungern, som innehar ordförandeskapet, bjöd in alla medlemsländerna till en veckas EU-konferens om demografiska förändringar och om familjepolitiken. De två första dagarna var öppna för två anställda från Socialdepartementet, en medlem från Europeiska Kommissionens expertgrupp kring demografiska förändringar samt en representant från en ideell organisation. I Sverige valde de ut Makalösa Föräldrar, därav min närvaro. Allt betalades med EU-medel. De två följande dagarna därefter var öppna för EU-representanterna och den sista dagen var enbart för ministrarna.
Vi, jag och två anställda på Socialdepartementet, åkte redan söndag kväll då vi skulle komma alldeles för sent om vi åkte måndag morgon. Till min dotters besvikelse, då jag först lovat att det bara skulle bli en natt utan mamma, så det var med ett stygn av dåligt samvete jag for. Ett byte under flygresan och mycket sen ankomst gjorde att jag utmattad stöp i säng.
Fokus var alltså familjepolitiken, och mer specifikt vad medlemsländerna kan göra åt den allt minskande befolkningen samtidigt som kvinnor behöver få stöd till att arbeta och barnomsorgen byggas ut. En del länder, däribland Ungern, har redan börjat märka av en oroande utveckling, med allt fler äldre som behöver tas om hand och allt färre yngre som vill ge omsorg.
Den första halva dagen bestod mestadels av politiska tal, med bl.a. Ungerns president Pál Schmitt, Koos Richelle från Europeiska Kommissionen samt statliga representanter från Belgien, Polen, Spanien m.fl. Andra halva dagen bestod mer av vetenskapliga resonemang. Den största behållningen den dagen var enligt mig just de vetenskapliga föredragen. Staffan Nilsson, Ordförande EESK (Europeiska ekonomiska och sociala kommittén) höll ett kortare föredrag om vikten av att samla våra kunskaper och även vikten av de ideella organisationerna. Willem Adema från OECD berättade t.ex. om sin forskning, som tydligt visar på vikten av att erbjuda en professionell barnomsorg till de lågutbildade bostadsområdena, då de barnen får tillgång till bl.a. leksaker och böcker av hög kvalitet som annars inte finns tillgängliga i deras hem. En hel del intressant statistik finns tillgänglig på OECD:s hemsida.
På kvällen fick man dels en rundtur i parlamentet samt middag. Jag avstod dock från båda, då jag dels var väldigt trött och bussen till hotellet skulle inte avgå förrän runt 22-tiden och dels behövde göra färdigt material inför almedalsveckan (om det ska bli färdigt i tid). En enkel middag på hotellet var dock helt ok. Om än att jag dagen efter fick höra fantastiska historier om det vackra, gotiska palatset, men det är sådant man får ta. ;o)
Dag nr två inleddes med att man fick gå till en av två paneldebatter; antingen The impact of work-family reconciliation on fertility and on fatherhood roles i Europe eller om Best practices of European family policies and their effect on demographic dynamics. Eftersom jag redan från början bestämt mig för att gå på båda, men vid särskilda debattörers föredrag, blev det mer en fråga om att sitta strategiskt, på en sida. Jag lyssnade bl.a. på en representant från COFACE, en paraplyorganisation för familjeorganisationer i Europa, en representant från EWL (European Women’s Lobby), en forskare från London och en svensk representant från HARO (organisation som bl.a. vill höja vårdnadsbidraget så att fler föräldrar kan stanna hemma).
