I vilken sektor vill du arbeta?
Detta är ett tidigare blogginlägg från IDEAbloggen, där jag också skriver:
”Ni får det att låta som om att det är väldigt jobbigt att vara arbetsgivare för människor som arbetar inom den ideella sektorn. Allt som oftast är vi personer som drivs av fler saker än lön och förmåner, och detta är något som arbetsgivare ofta utnyttjar genom att inte garantera anständiga villkor för arbetet. Lönerna ligger i många fall en bra bit under vad man skulle erbjudas på den privata marknaden, och arbetstiderna är allt som oftast förlagda till tider som inom såväl det offentliga som inom den privata sektorn skulle klassas som obekväm tid vilket skulle ge ett litet, men ändock, lönepåslag. Ofta jobbar man dessutom fler timmar än enligt avtal vilket inom andra sektorer skulle ge kompensation i form av tid och/eller pengar.”
Ovan är en kommentar som jag fann i Ideabloggen från 2012, dvs. den hade på något sätt hamnat lite dold för oss bloggare, och inte godkänts som kommentar. För självklart är det som så att alla kommentarer (som inte innehåller hot, kränkningar eller förtal) godkänns! Även de som innehåller motsatta åsikter. Eller, kanske särskilt de… För jag räds inte diskussioner med människor som har helt motsatta perspektiv på verkligheten. Tvärtom välkomnar jag dem.
Jag tycker ovan kommentar innehåller tre rätt viktiga principer, som jag skulle vilja granska närmare.
1. ”Arbetsgivare inom ideella sektorn utnyttjar arbetstagarna, som drivs av andra saker än lön och förmåner.” Det tycker jag absolut är helt fel. Arbetsgivare är nämligen ofta exakt som arbetstagarna. Och i många fall har de själva varit arbetstagare i ideell sektor, eller ideellt aktiva. Arbetsgivarna är folkrörelser som växte fram av solidariska och egenmakts-stärkande skäl i slutet av 1800-talet/början av 1900-talet, eller de intresseorganisationer som växte fram något senare. Den ideella sektorn är värdegrundande, dvs. det är inte av vinstdrivande skäl som vi finns, och det gör ovan påstående till en omöjlighet. Jag skulle gärna vilja veta vilka organisationer som är exempel på ovan, eftersom jag bara har erfarenheter av små intresseorganisationer som maximalt har råd med fyra-fem anställda, där en förtroendevald styrelse gör sitt bästa för att verka som professionell arbetsgivare.
2. ”Lönerna är låga.” Jag tror nog det kan stämma att lönerna inom vissa, mindre intresseorganisationer är lägre än vad ett multinationellt företag hade betalat. Det är inget jag tycker är bra, men jag funderar verkligen på om verkligheten är densamma för de stora organisationerna. Det är inte min erfarenhet, men för korrekthetens skull tittar jag lite snabbt på lönestatistik hos IDEA från 2012 och jämför med SCB:s lönestatistik. Väl att ta med i analysen är då att IDEA:s statistik innehåller både små och stora organisationers löner, och jag har då redan sagt att jag tror det stämmer att lönerna kan vara något lägre för små intresseorganisationer. (Men kanske även för små företag…?)
Jag har slumpmässigt valt ett antal olika yrken (som finns i bådas material):
Systemprogrammerare: IDEA ca 36000 – SCB ca 37000
Allmänkontorist: IDEA ca 25000 – SCB ca 25000
Rektor: IDEA ca 43000 – SCB ca 43000
Jag vill också till ovan statisk klargöra att även i SCB:s statistik klargörs att det finns skillnader lönemässigt mellan olika sektorer. I alla yrken står tydligt att det ger en mindre lön att arbeta i statlig och kommunal sektor, medan det ger högre lön att arbeta i privat sektor. SCB har inte ens med ideell sektor. Så det som gäller för låga löner i ideell sektor gäller alltså även för statlig och kommunal sektor, och därmed faller det i mina ögon att ständigt upprepa att det ger mer lön att arbeta i privat sektor. Ja, det ger mer lön att arbeta i privat sektor. Och valet i vilken sektor vi vill kämpa för att arbeta i är vår egna.
3. ”Ofta utgår ingen ersättning för obekväm arbetstid och dessutom arbetas fler timmar än avtal.” För det första så har nästan alla organisationer som jag känner till i den ideella sektorn avtal på mellan 35-37 timmar i veckan. Dessutom har flera av dessa arbetsplatser en ”friskvårdstimme” i veckan. Och det gäller både små och stora organisationer. Jag vill gärna se liknande exempel på detta både i privata sektorn eller statliga och kommunala sektorn. För det andra, jag tror på att målstyrd arbetstid kan vara en modell som både tjänar arbetstagaren och verksamheten. Det tror jag på, eftersom jag själv arbetar enligt modell förtroendearbetstid, och för mig är det en vinst att kunna arbeta på ett flexibelt sätt, på eget ansvar, utan att behöva kolla med min arbetsgivare. Det handlar inte om att arbeta mer, och det handlar inte om att ordna mer vinst åt organisationerna. Det handlar om att skapa en modell där alla parter vinner något, som med all trolighet kan vara en modell för fler partier i framtiden. Om detta kan du som läsare läsa mer om på hemsidan, särskilt texter från 2012.
”Ni får det att låta som om att det är väldigt jobbigt att vara arbetsgivare för människor som arbetar inom den ideella sektorn. Allt som oftast är vi personer som drivs av fler saker än lön och förmåner, och detta är något som arbetsgivare ofta utnyttjar genom att inte garantera anständiga villkor för arbetet. Lönerna ligger i många fall en bra bit under vad man skulle erbjudas på den privata marknaden, och arbetstiderna är allt som oftast förlagda till tider som inom såväl det offentliga som inom den privata sektorn skulle klassas som obekväm tid vilket skulle ge ett litet, men ändock, lönepåslag. Ofta jobbar man dessutom fler timmar än enligt avtal vilket inom andra sektorer skulle ge kompensation i form av tid och/eller pengar.”
Ovan är en kommentar som jag fann i Ideabloggen från 2012, dvs. den hade på något sätt hamnat lite dold för oss bloggare, och inte godkänts som kommentar. För självklart är det som så att alla kommentarer (som inte innehåller hot, kränkningar eller förtal) godkänns! Även de som innehåller motsatta åsikter. Eller, kanske särskilt de… För jag räds inte diskussioner med människor som har helt motsatta perspektiv på verkligheten. Tvärtom välkomnar jag dem.
Jag tycker ovan kommentar innehåller tre rätt viktiga principer, som jag skulle vilja granska närmare.
1. ”Arbetsgivare inom ideella sektorn utnyttjar arbetstagarna, som drivs av andra saker än lön och förmåner.” Det tycker jag absolut är helt fel. Arbetsgivare är nämligen ofta exakt som arbetstagarna. Och i många fall har de själva varit arbetstagare i ideell sektor, eller ideellt aktiva. Arbetsgivarna är folkrörelser som växte fram av solidariska och egenmakts-stärkande skäl i slutet av 1800-talet/början av 1900-talet, eller de intresseorganisationer som växte fram något senare. Den ideella sektorn är värdegrundande, dvs. det är inte av vinstdrivande skäl som vi finns, och det gör ovan påstående till en omöjlighet. Jag skulle gärna vilja veta vilka organisationer som är exempel på ovan, eftersom jag bara har erfarenheter av små intresseorganisationer som maximalt har råd med fyra-fem anställda, där en förtroendevald styrelse gör sitt bästa för att verka som professionell arbetsgivare.
2. ”Lönerna är låga.” Jag tror nog det kan stämma att lönerna inom vissa, mindre intresseorganisationer är lägre än vad ett multinationellt företag hade betalat. Det är inget jag tycker är bra, men jag funderar verkligen på om verkligheten är densamma för de stora organisationerna. Det är inte min erfarenhet, men för korrekthetens skull tittar jag lite snabbt på lönestatistik hos IDEA från 2012 och jämför med SCB:s lönestatistik. Väl att ta med i analysen är då att IDEA:s statistik innehåller både små och stora organisationers löner, och jag har då redan sagt att jag tror det stämmer att lönerna kan vara något lägre för små intresseorganisationer. (Men kanske även för små företag…?)
Jag har slumpmässigt valt ett antal olika yrken (som finns i bådas material):
Systemprogrammerare: IDEA ca 36000 – SCB ca 37000
Allmänkontorist: IDEA ca 25000 – SCB ca 25000
Rektor: IDEA ca 43000 – SCB ca 43000
Jag vill också till ovan statisk klargöra att även i SCB:s statistik klargörs att det finns skillnader lönemässigt mellan olika sektorer. I alla yrken står tydligt att det ger en mindre lön att arbeta i statlig och kommunal sektor, medan det ger högre lön att arbeta i privat sektor. SCB har inte ens med ideell sektor. Så det som gäller för låga löner i ideell sektor gäller alltså även för statlig och kommunal sektor, och därmed faller det i mina ögon att ständigt upprepa att det ger mer lön att arbeta i privat sektor. Ja, det ger mer lön att arbeta i privat sektor. Och valet i vilken sektor vi vill kämpa för att arbeta i är vår egna.
3. ”Ofta utgår ingen ersättning för obekväm arbetstid och dessutom arbetas fler timmar än avtal.” För det första så har nästan alla organisationer som jag känner till i den ideella sektorn avtal på mellan 35-37 timmar i veckan. Dessutom har flera av dessa arbetsplatser en ”friskvårdstimme” i veckan. Och det gäller både små och stora organisationer. Jag vill gärna se liknande exempel på detta både i privata sektorn eller statliga och kommunala sektorn. För det andra, jag tror på att målstyrd arbetstid kan vara en modell som både tjänar arbetstagaren och verksamheten. Det tror jag på, eftersom jag själv arbetar enligt modell förtroendearbetstid, och för mig är det en vinst att kunna arbeta på ett flexibelt sätt, på eget ansvar, utan att behöva kolla med min arbetsgivare. Det handlar inte om att arbeta mer, och det handlar inte om att ordna mer vinst åt organisationerna. Det handlar om att skapa en modell där alla parter vinner något, som med all trolighet kan vara en modell för fler partier i framtiden. Om detta kan du som läsare läsa mer om på hemsidan, särskilt texter från 2012.
