Fet, svag och lat?

DN kultur skriver (oerhört bra) om hur fetma alltid varit ett problem som följt mänskligheten, och hänvisar bl a till Louise Foxcrofts bok Calories & corsets, a history of dieting over 2000 years.

http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/lord-byrons-forfaran-infor-den-feta-kroppen

Den tjocka kroppen har alltid setts som problematisk, från antika Grekland. Det var tecken på girighet och brist på självkontroll, t o m ogudaktighet. Därför har dieter ofta marknadsförts av djupt religiösa människor. Själen måste härska över kroppen!

Därför är tecken på framgång idag också tecken på styrka, disciplin, kontroll och skärpa. Stigmatiseringen av fetma är starkare än någonsin.

Sorgligt nog, då forskningen samtidigt med all tydlighet visar på att brist på sömn och stressfyllda dagar skapar övervikt. Så samma grund till framgång kan alltså skapa det man vill undvika mest av allt.

Jag har länge sagt att det är konstigt att det finns behandlingshem för missbruk av droger, alkohol, sex och spel, när det inte finns för missbruk av mat. Det går att leva utan t ex driger, det går att överleva en vardag utan att ha kommit i kontakt med det. Men det går inte att överleva utan mat.

Dessutom, numera krävs kunskap om vad som är bra mat och inte, då mycket mat innehåller dolda farligheter. Och kunskap och praktiskt arbete krävs om träning. Vi skulle vinna oerhört på att bryta arv och miljö vad gäller fetma!

Och då menar jag inte a la USA fat camp... Det kan inte vara bra för en tung kropp att så radikalt börja plågträna. Jag skulle vilja se statistik över deltagarna några år efteråt, vad gäller knän, höfter och rygg... Som ungefär de som fått gastric bypass...

Populära inlägg i den här bloggen

Politiska aktivister använder social media bäst

Vara, inte göra