Pressmeddelande: Ett slopat bostadsbidrag och ett nytt ensamföräldrabidrag
– troligtvis gynnsamt för majoriteten ensamföräldrar men ogynnsamt för umgängesföräldrar
Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) överlämnade i början av december en rapport (Enkelt och effektivt – en ESO-rapport om grundtryggheten i välfärdssystemen) till Finansdepartementet, med förslag på hur regeringen kan förbättra och förenkla grundskyddssystemet (ca tiotalet bidrag) som finns för hjälp till samhällets utsatta. Författarna, Thomas Pettersson och Edward Palmer, menar att krångliga regler gör bidragen svårbegripliga och att flera förmåner gynnar boende framför andra behov som t.ex. tandvård och hälsa samt att arbete ibland inte lönar sig.
Ett förslag är att det nuvarande bostadsbidragssystemet ska avskaffas och ersättas med ett stöd riktat till ensamstående föräldrar. Ensamförälderstödet ska uppgå till 550 kronor per barn och månad, för barn under 18 år samt hemmaboende barn 18-20 år som uppbär studiemedel. Antalet barn som berättigar till ensamförälderstöd ska dock begränsas till tre. Ensamföräldrar får under en övergångsperiod välja det bidrag som är mest fördelaktigt. Sveriges Makalösa Föräldrars generalsekreterare Sophia Lövgren ser mycket positivt på en utfasning av bostadsbidraget, men varnar samtidigt för oönskade bieffekter:
- Det finns en hel del ensamföräldrar som inte ansöker om bostadsbidraget, trots att de skulle ha rätt till det, då de är rädda för att de ska bli återbetalningsskyldiga. Alternativt uppger de alldeles för hög inkomst, för att ”vara på den säkra sidan”. Detta trots att de har mycket begränsade resurser. Bostadsbidragets återbetalningsskyldighet bör därför definitivt avskaffas, och möjligtvis också kanske själva bostadsbidraget men i så fall behöver ensamförälderstödet uppgå till mer än 550 kronor, åtminstone för det första (eller enda) barnet.
Det som genast blir tydligt är att samboende föräldrar med låga inkomster samt umgängesföräldrar inte längre ska få ett bostadsbidrag men (förstås) inte heller ska få ensamföräldrabidraget. Dessa hushåll kan då drabbas av stora inkomstbortfall, när bostadsbidraget fasas ut. Dessa hushåll kompenseras inte heller för de borttagna bostadsbidragen, men reformen införs stegvis under en lång övergångsperiod (dock längst 18 år) genom att de bostadsberättigade hushållen får fortsätta ta emot bostadsbidraget tills de inte längre är berättigade bidraget (enligt de ursprungliga reglerna). Nya hushåll kan dock inte beviljas bostadsbidrag, fastän bostadsbidraget finns, och de hushåll som finns kvar i systemet får inte räkna in nya barn utan endast de som ingick från början. Även om det i våra ögon kan tyckas vara problematiskt att gruppen samboende föräldrar efter övergångsperioden inte alls ska få någon ekonomisk förstärkning, trots låga inkomster, är vi inte tillräckligt insatta i den gruppens problematik utan nöjer oss med att uppmärksamma risken för utsatthet längre fram.
Vad gäller umgängesföräldrar menar Sophia Lövgren att det är viktigt att se till barnens bästa:
- Fortfarande är det idag en liten andel av alla barn som har ett ”genuint” växelvis boende; den absoluta majoriteten har dels en boförälder och dels en umgängesförälder. Att vara (nyseparerad) umgängesförälder kan vara svårt, om man t.ex. lever med mycket begränsade resurser. Flertalet leksaker, spel m.m. kan med naturlighet förbli hos boföräldern, med det resultatet att det hos umgängesföräldern ”inte finns något att göra”. Att då stänga ute denna, möjligtvis lilla men ändå existerande, grupp från en möjlighet till ett ekonomiskt bidrag vore högst olyckligt, då det för barnens bästa (oftast) är viktigt att det finns ett regelbundet och självständigt umgänge med den förälder barnet inte bor stadigvarande hos. Det är säkert inte svårt att sätta sig in i den svåra situation det kan innebära att vara ett barn med nyseparerade föräldrar eller en nyseparerad umgängesförälder, som på helt nya villkor och i en helt ny situation ska finna ett nytt sätt att umgås på, som då dessutom ska ske i en kanske kal och omysig lägenhet. Det kan tyckas vara ett trivialt problem att peka på bristen av materiella ”förnöjelser”, men i den situationen är risken stor att barnet allt oftare drar sig för att vilja vara hos umgängesföräldern, med ett påföljande alltmer ansträngt umgänge, och utifrån en tanke om barnets bästa kan förlusten av en nära kontakt med den ena föräldern få stora konsekvenser senare i livet. Vi i Sveriges Makalösa Föräldrar vill därför betona vikten att även umgängesföräldrar får möjlighet att uppbära ett ekonomiskt stöd, möjligtvis i form av ”umgängesstöd”, t.ex. ett halvt ensamförälderstöd, även efter det att bostadsbidraget helt fasats ut.
Bostadsbidragets avskaffning sker främst för att det skapar sänkta marginaleffekter som gör det mer lönsamt att arbeta. Inkomstprövningen som sker försämrar helt enkelt, menar man, de ekonomiska drivkrafterna till arbete. Den absolut största mottagargruppen av bostadsbidragen, och därmed också den grupp som drabbas mest av ”inlåsningseffekterna” (dvs. på ren svenska, de som inte upplever att det är lönsamt att arbeta) är ensamstående kvinnor med barn. Sveriges Makalösa Föräldrar vill betona att det är också viktigt att se att det fortfarande än idag finns diskriminering gentemot ensamföräldrar ute i arbetslivet, något som t.ex. den nyaste rapporten tydligt visar. Vill regeringen förstärka incitament för att komma ut på arbetsmarknaden behöver de också arbeta för att minska denna diskriminering samt också arbeta för att uppmuntra alla kommuner att erbjuda barnomsorg på obekväm arbetstid, en viktig faktor för inte minst lågutbildade ensammammor när det gäller att komma ut på arbetsmarknaden.
Presskontakt: admin@makalosa.org
För kontakt med Sophia Lövgren
sophia.lovgren@makalosa.org
08-7201414
Sveriges Makalösa Föräldrar ska verka för att stärka och synliggöra gruppen ensamstående föräldrar och därigenom förbättra villkoren för dem och deras barn. Organisationen ska ur ett jämställdhetsperspektiv bedriva utåtriktad verksamhet genom att belysa, bevaka och driva frågor av intresse för ensamföräldrar och deras barn, fungera som remissinstans i frågor som rör gruppen, samla kunskap och initiera ny forskning om ensamföräldrar och deras barn, stödja nya och befintliga projekt och arbetsmetoder som stärker gruppen och samordna och förmedla kontakter och kunskap mellan ensamföräldrar, samt olika nätverk och föreningar för ensamföräldrar.
Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) överlämnade i början av december en rapport (Enkelt och effektivt – en ESO-rapport om grundtryggheten i välfärdssystemen) till Finansdepartementet, med förslag på hur regeringen kan förbättra och förenkla grundskyddssystemet (ca tiotalet bidrag) som finns för hjälp till samhällets utsatta. Författarna, Thomas Pettersson och Edward Palmer, menar att krångliga regler gör bidragen svårbegripliga och att flera förmåner gynnar boende framför andra behov som t.ex. tandvård och hälsa samt att arbete ibland inte lönar sig.
Ett förslag är att det nuvarande bostadsbidragssystemet ska avskaffas och ersättas med ett stöd riktat till ensamstående föräldrar. Ensamförälderstödet ska uppgå till 550 kronor per barn och månad, för barn under 18 år samt hemmaboende barn 18-20 år som uppbär studiemedel. Antalet barn som berättigar till ensamförälderstöd ska dock begränsas till tre. Ensamföräldrar får under en övergångsperiod välja det bidrag som är mest fördelaktigt. Sveriges Makalösa Föräldrars generalsekreterare Sophia Lövgren ser mycket positivt på en utfasning av bostadsbidraget, men varnar samtidigt för oönskade bieffekter:
- Det finns en hel del ensamföräldrar som inte ansöker om bostadsbidraget, trots att de skulle ha rätt till det, då de är rädda för att de ska bli återbetalningsskyldiga. Alternativt uppger de alldeles för hög inkomst, för att ”vara på den säkra sidan”. Detta trots att de har mycket begränsade resurser. Bostadsbidragets återbetalningsskyldighet bör därför definitivt avskaffas, och möjligtvis också kanske själva bostadsbidraget men i så fall behöver ensamförälderstödet uppgå till mer än 550 kronor, åtminstone för det första (eller enda) barnet.
Det som genast blir tydligt är att samboende föräldrar med låga inkomster samt umgängesföräldrar inte längre ska få ett bostadsbidrag men (förstås) inte heller ska få ensamföräldrabidraget. Dessa hushåll kan då drabbas av stora inkomstbortfall, när bostadsbidraget fasas ut. Dessa hushåll kompenseras inte heller för de borttagna bostadsbidragen, men reformen införs stegvis under en lång övergångsperiod (dock längst 18 år) genom att de bostadsberättigade hushållen får fortsätta ta emot bostadsbidraget tills de inte längre är berättigade bidraget (enligt de ursprungliga reglerna). Nya hushåll kan dock inte beviljas bostadsbidrag, fastän bostadsbidraget finns, och de hushåll som finns kvar i systemet får inte räkna in nya barn utan endast de som ingick från början. Även om det i våra ögon kan tyckas vara problematiskt att gruppen samboende föräldrar efter övergångsperioden inte alls ska få någon ekonomisk förstärkning, trots låga inkomster, är vi inte tillräckligt insatta i den gruppens problematik utan nöjer oss med att uppmärksamma risken för utsatthet längre fram.
Vad gäller umgängesföräldrar menar Sophia Lövgren att det är viktigt att se till barnens bästa:
- Fortfarande är det idag en liten andel av alla barn som har ett ”genuint” växelvis boende; den absoluta majoriteten har dels en boförälder och dels en umgängesförälder. Att vara (nyseparerad) umgängesförälder kan vara svårt, om man t.ex. lever med mycket begränsade resurser. Flertalet leksaker, spel m.m. kan med naturlighet förbli hos boföräldern, med det resultatet att det hos umgängesföräldern ”inte finns något att göra”. Att då stänga ute denna, möjligtvis lilla men ändå existerande, grupp från en möjlighet till ett ekonomiskt bidrag vore högst olyckligt, då det för barnens bästa (oftast) är viktigt att det finns ett regelbundet och självständigt umgänge med den förälder barnet inte bor stadigvarande hos. Det är säkert inte svårt att sätta sig in i den svåra situation det kan innebära att vara ett barn med nyseparerade föräldrar eller en nyseparerad umgängesförälder, som på helt nya villkor och i en helt ny situation ska finna ett nytt sätt att umgås på, som då dessutom ska ske i en kanske kal och omysig lägenhet. Det kan tyckas vara ett trivialt problem att peka på bristen av materiella ”förnöjelser”, men i den situationen är risken stor att barnet allt oftare drar sig för att vilja vara hos umgängesföräldern, med ett påföljande alltmer ansträngt umgänge, och utifrån en tanke om barnets bästa kan förlusten av en nära kontakt med den ena föräldern få stora konsekvenser senare i livet. Vi i Sveriges Makalösa Föräldrar vill därför betona vikten att även umgängesföräldrar får möjlighet att uppbära ett ekonomiskt stöd, möjligtvis i form av ”umgängesstöd”, t.ex. ett halvt ensamförälderstöd, även efter det att bostadsbidraget helt fasats ut.
Bostadsbidragets avskaffning sker främst för att det skapar sänkta marginaleffekter som gör det mer lönsamt att arbeta. Inkomstprövningen som sker försämrar helt enkelt, menar man, de ekonomiska drivkrafterna till arbete. Den absolut största mottagargruppen av bostadsbidragen, och därmed också den grupp som drabbas mest av ”inlåsningseffekterna” (dvs. på ren svenska, de som inte upplever att det är lönsamt att arbeta) är ensamstående kvinnor med barn. Sveriges Makalösa Föräldrar vill betona att det är också viktigt att se att det fortfarande än idag finns diskriminering gentemot ensamföräldrar ute i arbetslivet, något som t.ex. den nyaste rapporten tydligt visar. Vill regeringen förstärka incitament för att komma ut på arbetsmarknaden behöver de också arbeta för att minska denna diskriminering samt också arbeta för att uppmuntra alla kommuner att erbjuda barnomsorg på obekväm arbetstid, en viktig faktor för inte minst lågutbildade ensammammor när det gäller att komma ut på arbetsmarknaden.
Presskontakt: admin@makalosa.org
För kontakt med Sophia Lövgren
sophia.lovgren@makalosa.org
08-7201414
Sveriges Makalösa Föräldrar ska verka för att stärka och synliggöra gruppen ensamstående föräldrar och därigenom förbättra villkoren för dem och deras barn. Organisationen ska ur ett jämställdhetsperspektiv bedriva utåtriktad verksamhet genom att belysa, bevaka och driva frågor av intresse för ensamföräldrar och deras barn, fungera som remissinstans i frågor som rör gruppen, samla kunskap och initiera ny forskning om ensamföräldrar och deras barn, stödja nya och befintliga projekt och arbetsmetoder som stärker gruppen och samordna och förmedla kontakter och kunskap mellan ensamföräldrar, samt olika nätverk och föreningar för ensamföräldrar.
