Pressmeddelande: Angående höjt bostadsbidrag för ensamföräldrar: Varför så sent startdatum, till bara en del i gruppen och med värderingsstyrda tilläg
Regeringen väljer enligt egen beskrivning att satsa särskilt på barnfamiljer, i och med sin budgetproposition för 2011, och ökar det särskilda bidraget i bostadsbidraget med 350 kronor till 1300 kronor per månad för ett barn, med 425 kronor till 1750 kronor per månad för två barn och med 600 kronor till 2350 kronor per månad för tre eller fler barn. Höjningen införs dock först från januari 2012, vilket vi tycker är på tok för sent. De som har störst behov av denna höjning har naturligtvis behov av det snarast. Och om regeringen följer nuvarande regler som bostadsbidraget baseras på (vilket inte framstår helt tydligt i budgetpropositonen) innebär detta att det endast är det särskilda bidraget för hemmavarande barn (dvs. barn som är folkbokförda hos den bidragssökande föräldern) som höjs. Umgängesbidraget för barn som bor tidvis i hushållet (dvs. ej folkbokförda) höjs då inte, då det för närvarande uppgår till 300 kronor för ett barn, 375 kronor för två barn och 450 kronor för tre eller fler barn.
Vi i Sveriges Makalösa Föräldrar önskar att regeringen kunde våga sig på en än större tydlighet, när det gäller att uttala sig om viljan med den ekonomiska familjepolitiken. Det går i budgetpropositionen att utläsa en i allra högsta grad ambivalens om hur stödet till barnfamiljer med lägst inkomst egentligen ska utformas. Regeringen börjar med att relativt tidigt i sin proposition konstatera att även om det numera är fastlagt att ensamföräldrar med barn är en grupp som riskerar att leva socialt och ekonomiskt utsatt, så är det också viktigt att konstatera definitionen av ensamstående med barn är svår. Vi citerar från Utgiftsområde 12: Ekonomisk trygghet för familjer och barn:
Till viss del är det också en svårighet med definitionen av ensamstående med barn. I dag identifieras ensamstående med barn genom att titta på folkbokföring trots det att många barn som i dag lever växelvis vilket innebär att det finns kvinnor som har en lägre försörjningsbörda än vad som framgår i register samtidigt som det finns män som har en högre försörjningsbörda. Det betyder även att det finns fler barnhushåll än vad som i dag beräknas. Utredningen om ekonomi och föräldrasamarbete vid särlevnad (dir. S2009:04) har regeringens upp-drag att kartlägga särlevande föräldrars ekonomiska situation och redovisa hur de samarbetar och fördelar försörjningsansvaret för barn när de inte (längre) lever tillsammans.
Detta angående att ensamföräldrar med barn är en av de största grupperna som nu har den lägsta ekonomiska standarden. Vi i Sveriges Makalösa Föräldrar kan bara tillägga att vi beklagar att utredningen förskjutits med ett halvår, och ser fram emot dess resultat. Vi vill dock gärna ha ett förtydligande kring detta citat och ovan föreslagna åtgärder:
- Varför införs höjningen först från januari 2012?
- Sker en liknande ökning även med umgängesbidraget i bostadsbidragsdelen, och om inte: varför?
- Vad konkret innebär citatet (sid 18 i kapitel Utgiftsområde 12)? Ska det tolkas som om problemet ensamföräldrar med starkt begränsade resurser egentligen inte är så stort som statistiken säger? Anses detta vara ett stort problem; dvs. antas det finnas ett stort antal kvinnor vars försörjningsbörda är lägre än vad som framgår? Ska vi tolka det som om att det kan finnas eventuella bidragsfuskare? Finns det tänkte strategier och i så fall vilka?
Detta är ett antagande som i sig bygger på att det är en x andel kvinnor som på något sätt far med osanning om deras försörjningsbörda och en x andel män som på något sätt accepterar denna osanning. Om det inte stämmer, vilket jag personligen tror, så vill jag be regeringen att förtydliga denna text. Och om det stämmer, bör regeringen lägga mer energi på att dels informera de män som accepterar ovanstående kvinnors handlande att de har rätt att söka bostadsbidraget för umgängesföräldrar med barn som bor hemma ibland (den delen av bostadsbidraget som jag tolkar budgetpropositionen inte ska höjas, vilket i detta perspektiv framstår som besynnerligt). Dels bör regeringen också lägga mer krut på samtalsstöden, som det står i budgetpropositionen (så riktigt) är viktiga och centrala vid vårdnadstvister. I alliansens valmanifest kunde vi utläsa ett erbjudet samtalsstöd, och i budgetpropositionen går det inte säkert att utläsa hur många konkret det kan handla om för varje separerande barnfamilj, men min förhoppning blir då inte mindre än tio. Vi kan också tipsa om tydligare utbildning kring jämställt föräldraskap för yrkesverksamma, såsom barnmorskor och socionomer, samt ökat föreningsbidrag för de organisationer som arbetar direkt med detta föräldrastöd.
Bostadsbidraget är ett träffsäkert stödsystem, det konstaterar regeringen själva i sin budgetproposition när de skriver att det främst är barnfamiljer – och då särskilt ensamföräldrar med barn – som får bostadsbidrag. Vi i Sveriges Makalösa Föräldrar skulle snarare vilja säga att bostadsbidraget kunde vara ett träffsäkert stödsystem, och borde vara det.
Utgifterna för bostadsbidraget budgetåret 2009 uppgick till drygt 3 372 miljoner kronor. Trots sin träffsäkerhet har andelen barnfamiljer som fått bostadsbidrag minskat under förra året, något regeringen förklarar med att lönenivån ökat medan inkomstgränser och bostadskostnader varit fasta. De hushåll som finns kvar i systemet är därmed de som har lägst inkomst. Då regeringen tror att en ökning av bostadskostnaderna kommer att ske, så antar de att det genomsnittliga bostadsbidraget per månad kommer att öka, vilket gör att den totala summan för bostadsbidrag inte kommer att minska.
Av landets drygt 1 miljon hushåll med barn så fick ca 18 procent någon gång bostadsbidrag under 2009. Det är en mycket låg siffra, med tanke på bland annat SCB:s siffror om barnfamiljer med låg inkomst. Naturligtvis beror detta på att bostadsbidraget går att jämföra med rysk roulett; det är i princip omöjligt att veta hur ens årsinkomst kommer att bli och lever du redan på små marginaler så chansar du inte med att söka ett bidrag som du året därefter dyrt får betala tillbaks. Lever du med ett konstant minus på kanske några tusen i månaden (vilket många ensamföräldrar med barn tyvärr gör), så kan du inte bygga upp en buffert för nästa år, och betala tillbaks det du råkat få för mycket.
57 procent av de hushåll som fick bostadsbidrag år 2008 har det nu (i budgetpropositionen) visat sig har fått ett korrekt preliminärt bostadsbidrag, dvs. den absoluta majoriteten vilket förstås är glädjande för en sann humanist som vill tro gott om människan. 30 procent hade fått ett för högt bidrag och ska tillsammans betala tillbaks ca 398 miljoner kronor (plus avgift), medan tretton procent av hushållen fått ett för lågt bidrag och ska få tillbaks ca 130 miljoner kronor (plus ränta).
En angelägen och central utredning, som jag tyvärr inte tror kommer att bli genomförd, vore en genomgång av dessa 30 procent som fått ett för högt bidrag. Hur kom det sig att de fick ett för högt bidrag, vari låg felberäkningen? Och hur klarar de nu av återbetalningen, utan att gå under? Jag tror nämligen att det finns ett stort antal egentligen berättigade ensamföräldrar, som på bekostnad av sådan ”lyx” som egen tandvård, egna hälsokontroller, eget rum m.m. väljer att vända på slantarna och klara sig så gott det går, istället för att riskera att bli bestraffade för att de t.ex. hittat ett jobb, börjat studera eller lyckats bra i löneförhandlingen.
Generalsekreterare Sophia Lövgren
Sveriges Makalösa Föräldrar
sophia.lovgren@makalosa.org
08-7201414
Vi i Sveriges Makalösa Föräldrar önskar att regeringen kunde våga sig på en än större tydlighet, när det gäller att uttala sig om viljan med den ekonomiska familjepolitiken. Det går i budgetpropositionen att utläsa en i allra högsta grad ambivalens om hur stödet till barnfamiljer med lägst inkomst egentligen ska utformas. Regeringen börjar med att relativt tidigt i sin proposition konstatera att även om det numera är fastlagt att ensamföräldrar med barn är en grupp som riskerar att leva socialt och ekonomiskt utsatt, så är det också viktigt att konstatera definitionen av ensamstående med barn är svår. Vi citerar från Utgiftsområde 12: Ekonomisk trygghet för familjer och barn:
Till viss del är det också en svårighet med definitionen av ensamstående med barn. I dag identifieras ensamstående med barn genom att titta på folkbokföring trots det att många barn som i dag lever växelvis vilket innebär att det finns kvinnor som har en lägre försörjningsbörda än vad som framgår i register samtidigt som det finns män som har en högre försörjningsbörda. Det betyder även att det finns fler barnhushåll än vad som i dag beräknas. Utredningen om ekonomi och föräldrasamarbete vid särlevnad (dir. S2009:04) har regeringens upp-drag att kartlägga särlevande föräldrars ekonomiska situation och redovisa hur de samarbetar och fördelar försörjningsansvaret för barn när de inte (längre) lever tillsammans.
Detta angående att ensamföräldrar med barn är en av de största grupperna som nu har den lägsta ekonomiska standarden. Vi i Sveriges Makalösa Föräldrar kan bara tillägga att vi beklagar att utredningen förskjutits med ett halvår, och ser fram emot dess resultat. Vi vill dock gärna ha ett förtydligande kring detta citat och ovan föreslagna åtgärder:
- Varför införs höjningen först från januari 2012?
- Sker en liknande ökning även med umgängesbidraget i bostadsbidragsdelen, och om inte: varför?
- Vad konkret innebär citatet (sid 18 i kapitel Utgiftsområde 12)? Ska det tolkas som om problemet ensamföräldrar med starkt begränsade resurser egentligen inte är så stort som statistiken säger? Anses detta vara ett stort problem; dvs. antas det finnas ett stort antal kvinnor vars försörjningsbörda är lägre än vad som framgår? Ska vi tolka det som om att det kan finnas eventuella bidragsfuskare? Finns det tänkte strategier och i så fall vilka?
Detta är ett antagande som i sig bygger på att det är en x andel kvinnor som på något sätt far med osanning om deras försörjningsbörda och en x andel män som på något sätt accepterar denna osanning. Om det inte stämmer, vilket jag personligen tror, så vill jag be regeringen att förtydliga denna text. Och om det stämmer, bör regeringen lägga mer energi på att dels informera de män som accepterar ovanstående kvinnors handlande att de har rätt att söka bostadsbidraget för umgängesföräldrar med barn som bor hemma ibland (den delen av bostadsbidraget som jag tolkar budgetpropositionen inte ska höjas, vilket i detta perspektiv framstår som besynnerligt). Dels bör regeringen också lägga mer krut på samtalsstöden, som det står i budgetpropositionen (så riktigt) är viktiga och centrala vid vårdnadstvister. I alliansens valmanifest kunde vi utläsa ett erbjudet samtalsstöd, och i budgetpropositionen går det inte säkert att utläsa hur många konkret det kan handla om för varje separerande barnfamilj, men min förhoppning blir då inte mindre än tio. Vi kan också tipsa om tydligare utbildning kring jämställt föräldraskap för yrkesverksamma, såsom barnmorskor och socionomer, samt ökat föreningsbidrag för de organisationer som arbetar direkt med detta föräldrastöd.
Bostadsbidraget är ett träffsäkert stödsystem, det konstaterar regeringen själva i sin budgetproposition när de skriver att det främst är barnfamiljer – och då särskilt ensamföräldrar med barn – som får bostadsbidrag. Vi i Sveriges Makalösa Föräldrar skulle snarare vilja säga att bostadsbidraget kunde vara ett träffsäkert stödsystem, och borde vara det.
Utgifterna för bostadsbidraget budgetåret 2009 uppgick till drygt 3 372 miljoner kronor. Trots sin träffsäkerhet har andelen barnfamiljer som fått bostadsbidrag minskat under förra året, något regeringen förklarar med att lönenivån ökat medan inkomstgränser och bostadskostnader varit fasta. De hushåll som finns kvar i systemet är därmed de som har lägst inkomst. Då regeringen tror att en ökning av bostadskostnaderna kommer att ske, så antar de att det genomsnittliga bostadsbidraget per månad kommer att öka, vilket gör att den totala summan för bostadsbidrag inte kommer att minska.
Av landets drygt 1 miljon hushåll med barn så fick ca 18 procent någon gång bostadsbidrag under 2009. Det är en mycket låg siffra, med tanke på bland annat SCB:s siffror om barnfamiljer med låg inkomst. Naturligtvis beror detta på att bostadsbidraget går att jämföra med rysk roulett; det är i princip omöjligt att veta hur ens årsinkomst kommer att bli och lever du redan på små marginaler så chansar du inte med att söka ett bidrag som du året därefter dyrt får betala tillbaks. Lever du med ett konstant minus på kanske några tusen i månaden (vilket många ensamföräldrar med barn tyvärr gör), så kan du inte bygga upp en buffert för nästa år, och betala tillbaks det du råkat få för mycket.
57 procent av de hushåll som fick bostadsbidrag år 2008 har det nu (i budgetpropositionen) visat sig har fått ett korrekt preliminärt bostadsbidrag, dvs. den absoluta majoriteten vilket förstås är glädjande för en sann humanist som vill tro gott om människan. 30 procent hade fått ett för högt bidrag och ska tillsammans betala tillbaks ca 398 miljoner kronor (plus avgift), medan tretton procent av hushållen fått ett för lågt bidrag och ska få tillbaks ca 130 miljoner kronor (plus ränta).
En angelägen och central utredning, som jag tyvärr inte tror kommer att bli genomförd, vore en genomgång av dessa 30 procent som fått ett för högt bidrag. Hur kom det sig att de fick ett för högt bidrag, vari låg felberäkningen? Och hur klarar de nu av återbetalningen, utan att gå under? Jag tror nämligen att det finns ett stort antal egentligen berättigade ensamföräldrar, som på bekostnad av sådan ”lyx” som egen tandvård, egna hälsokontroller, eget rum m.m. väljer att vända på slantarna och klara sig så gott det går, istället för att riskera att bli bestraffade för att de t.ex. hittat ett jobb, börjat studera eller lyckats bra i löneförhandlingen.
Generalsekreterare Sophia Lövgren
Sveriges Makalösa Föräldrar
sophia.lovgren@makalosa.org
08-7201414
