Livets alla snåriga stigar

Igår fick jag ett abrupt och svårt besked. En tidigare arbetskamrat, från mitt gamla jobb, dog under en operation. Han var en mycket speciell människa, som mer eller mindre tog mig under sina vingar den första tiden. Vi behöll kontakten även efter att jag slutat, med SMS då och då. Tyvärr blev det allt färre SMS ju längre tiden gick, och fastän jag rätt ofta tänkte tanken ”jag ska skicka ett snabbt SMS till honom, för att se hur det går och berätta om mig”, så blev aldrig tanken handling. Det var senast i förra veckan som jag tänkte den tanken, men som vanligt blev det inget av… Jag tänker därför ta till mig denna lärdom, att när jag tänker på någon och funderar på att höra av mig, så tänker jag också göra det. Inte vänta tills det är för sent.

Och det är väl egentligen det jag vill med detta blogg inlägg, påminna oss alla att inte vänta med att visa omtanke.

Populära inlägg i den här bloggen

Politiska aktivister använder social media bäst

Vara, inte göra