Feministisk debatt
Följde den mycket bra dialogen i lördags mellan Mona Sahlin, Maria Wetterstrand och Gudrun Schyman, kring kvinnliga topp-politiker.
Jag tror det fortfarande går att se här: http://bambuser.com/channel/Feministisktinitiativ/broadcast/1912859
Jag gillar alla tre, av helt olika orsaker, och jag tycker det var spännande att få lyssna på hur de såg på just feminism och maktstrategier. Jag uppfattade Mona som mycket lojal till sitt parti, och jag hörde henne flera gånger referera till bl.a. Palme. Jag kan förstå hur man kan ha blivit väldigt sammansvetsad själva idén, och hur nära ens egna identitet det kommit. Maria var också lojal till sitt parti, men eftersom hon inte blivit så illa behandlad när hon gick, så antar jag att smaken inte är så bitter. Även om det stod klart att hon inte blivit så särskilt snyggt behandlad av (främst) kvinnliga medpolitiker. Gudrun var den som blev politiskt engagerad som äldst, hon var runt 30. (Fast jag fick inte ihop hur hon kunde ha arbetat som socialsekreterare i 20 år innan dess...) Och hon var också den som lättast kunde vara kritisk, men så har hon ju också lämnat sitt ursprungliga parti och varit med om att bilda ett nytt.
Så jag tar till mig diskussionen hur man är inne i en maktstruktur - och från början måste acceptera den - för att sedan kunna / våga kritisera den. Och hur långt man bör gå i sin kritik; de alla tre tyckte nog inte riktigt där. Särskilt tydligt blev det t.ex. när Mona sa att man bör vara inne i strukturen "och förstå sättet". Är det helt och hållet bra, att ha blivit en i gänget eller är det inte bra? Men Mona var också tydlig med att hon alltid var noga med att visa och skapa respekt för kvinnliga politiker, oavsett partitillhörighet.
En annan bra sak jag tar till mig är att de alla tre inte tyckte det nödvändigtvis var bra att de som var i toppen varit i partiet sedan sin tonår. Kanske det kan vara bra med någon som kanske rätt nyligen kommit med, som av olika skäl får tunga uppdrag. Mona eller Maria sa något om att man då kunde få kommunalpolitiska uppdrag (men det måste man nog vara särskilt intresserad av, för att vilja ha detta) men jag tror det var Maria som också refererade till Finland och miljöpartiet där, som i praktiken låtit en som varit medlem en månad få ett tungt uppdrag. (Hörde inte riktigt, men gillade idén.)
Självklart måste vi våga bryta på gamla mönster, om vi inte vill fortsätta i samma destruktiva hjulspår! Jag hade gärna lyssnat mer på hur Mona såg på det faktum att socialdemokraterna (i mina ögon) efter henne valde en ny Göran, av rädsla eller något. Och fått veta lite mer hur de tre såg sin egen närmsta framtid, vad de egentligen ville göra nu.
Men lyssna nu eller vänta på SVT:s sändning!
