Vad gör en generalsekreterare?
Ja, det beror naturligtvis hos vilken organisation hon/han arbetar för. Jag misstänker starkt att en generalsekreterare för en mer resursrik organisation, som t.ex. BRIS eller Rädda Barnen, rätt uteslutande ägnar sig åt nätverkskontakter, direkta massmediala kontakter samt som högste tjänsteman inför styrelsen.
Då handlar det kanske enbart om att utveckla och bibehålla goda relationer med viktiga organisationer och viktiga personer, som t.ex. politiker och beslutsfattare; personliga intervjuer kring kärnämnen (dvs. politiskt påverkansarbete och opinionsbildning) samt närvaro vid riksorganisationens styrelse samt förstås verksamhetsansvaret (liksom personalansvar och budgetansvar) för själva verksamheten.
Allt det där gör jag också, som generalsekreterare för Sveriges Makalösa Föräldrar, och det är enormt viktiga arbetsuppgifter för en nationell organisation. Samverkan med andra organisationer och tillhörighet i paraplyorganisationer tillåter oss att agera mer starkt än vad vi kan själva. Detta har vi t.ex. gjort angående barnfattigdomsfrågan, men som med all samverkan kräver dessa aktioner mycket förplanering och dialog, så att alla delaktiga parter är överens. Det "som syns", är ofta resultatet av ett mycket långt förarbete. På samma sätt är det med personliga möten med t.ex. politiker, där en önskan om ett möte kan ta flera år innan den blir uppfylld. Det handlar ju inte bara om vad jag vill och önskar, i så fall hade jag redan lyckats träffa alla centrala beslutsfattare och fört fram ensamföräldrars behov. I detta avseende är ett skäl till varför Almedalen är så bra mötesplats; här kan många politiker inte annat än möta oss från intresseorganisationerna, om inte annat så åtminstone fem minuter.
Vad gäller massmediala kontakter är ju Makalösa Föräldrar "ofta i ropet", då vi blir en intresseorganisation som ofta blir kontaktad när det är barnfattigdom, underhållsstöd eller barnbidrag som ska diskuteras. Men; vill jag betona, många, många av dessa journalister vill först och främst prata med en medlem, och höra hans eller hennes berättelse, inte prata med mig som representant. De vill visa upp ett levande exempel som berättar om verkligheten, inte höra om organisationens visioner och krav, för det vet de redan om. Då gäller det förstås för mig att försöka föra fram organisationen ändå, för vi i Makalösa Föräldrar förmedlar inte människor. När det handlar om seriösa infallsvinklingar och tidningar, kan vi hjälpa till med en efterlysning, men många gånger gör vi det inte.
Varför? För det första har riksstyrelse fattat ett beslut att vi generellt inte förmedlar kontakter. Det handlar ofta om att få en människa att berätta hur svårt hon eller han har det, men vad händer därefter? Journalisten tar ju inget ansvar för att följa upp den personens liv eller på något sätt hjälpa till, och där tror jag att det många gånger kan kännas som svårt för den person som först pratat om något mycket tungt i sitt liv för att därefter säga hejdå och gå. Dessutom så har vi ett digert material i form av böcker och tidskrifter som väl belyser hur det kan vara att t.ex. leva ekonomiskt skralt. Jag erbjuder mig alltid att skicka detta material till journalisten, som i sin tur kanske fått ett klart uppdrag att enbart intervjua en ensamförälder. Av detta skäl kan tio kontakter med massmedia en vecka utmynna i två konkreta artiklar.
Jag har ju, många gånger, efterlyst ensamföräldrar som vill prata med massmedia, som skulle kunna ingå i en referensgrupp som jag lätt kan ”plocka ur” när jag blir kontaktad av en journalist. Jag kan återigen, här, göra denna efterlysning. Med en referensgrupp (t.ex. både mammor och pappor, ensamföräldrar med små och stora barn, ensamföräldrar från olika kulturer, med olika inkomster, olika utbildningar osv.) så kan Sveriges Makalösa Föräldrar bli ännu mer skickliga att lyfta fram den stora, breda gruppen ensamföräldrar, oavsett vad som för tillfället belyses.
Och till sist, mitt verksamhetsansvar. Naturligtvis precis lika viktigt som politiskt påverkansarbete och opinionsbildning. Utan en välfungerande verksamhet, dvs. utan en bra budgetplanering, korrekt ekonomiskt redovisningsansvar eller genomtänkt personalansvar, så finns knappast verksamheten eller kansliet. När jag arbetade som studierektor för universitetet, med ungefär samma storlek på budgetansvar men med dubbla personalstyrkan, började min tjänst som en halvtid. Det var ungefär vad det också krävde i tid, för det handlar om många olika arbetsuppgifter, som t.ex. kontering, attestering, fakturering, medarbetarsamtal, löneförhandlingar osv. som alla är enormt viktiga för en bra helhet. Trots att det är färre antal anställda på kansliet för Makalösa Föräldrar, är det ett relativt likvärdigt arbete jag har nu, och även ett viktigt arbete. Jag är glad att jag kunnat delta i ledarskapskurser, för ledarskap i form av ett chefsarbete är för mig en ständig balansgång. Makalösa Föräldrar gynnas av medarbetare som trivs med sitt arbete och som känner både utmaning i att fortsätta utvecklas och trygghet i att göra det man kan och vill, samtidigt som Makalösa Föräldrar som en intresseorganisation har ständiga utifrånkommande krav som rör ekonomi, personaladministration m.m. Jag kan dock säga att jag tycker jag har tre fantastiska medarbetare, som alla är kompetenta, ambitiösa och pålitliga!
Ja, detta var några av mina arbetsuppgifter… jag tänkte berätta mer om de många andra vid något annat tillfälle, som t.ex. gäller medlemsstöd, stöd till lokalföreningar och familjenätverk, fund raising, projektledaransvar, ansvar för hemsida, medlemstidning och nyhetsbrev…
