Ett tankefel som skapar skam


Jag skrev i förra veckan om en debattartikel jag geagerade på:
Psykologen Alf B Svensson skriver i en debattartikel på Aftonbladet från 28/3 att mindreskilsmässor minskar barnfattigdomen. För det första skriver han felaktigt skilsmässor, som att det enbart är gifta par som skiljer sig som resulterar i ensamföräldrar. Det handlar förstås om separationer, ett begrepp som inkluderar även sambopar. För det andra anser han att lösningen är att mindre antal skilsmässor orsaker färre ekonomiskt utsatta. Det är som att skuldbelägga de föräldrar som separerar, och förutsätta att de (om de ansträngt sig lite mer) hade kunnat förbli tillsammans. Det är få par jag mött, i alla fall, som skilt sig för snabbt. Och även om så är fallet, borde väl den första lösningen vara att skapa ett välfärdssystem som möjliggör för ensamföräldrar att klara att försörja sig eller sina barn. Eller ska änkor som förr i tiden panik-gifta sig med vem som helst, för att kunna försörja sina barn? Är det dit vi är på väg?
Här finns mitt svar:
Ett tankefel som skam- och skuldbelägger

Alf B Svensson menar i sin debattartikel att barnfattigdomen beror på skilsmässor och föreslår kärlekskurser på mödra- och barnavårdscentraler. Nu ser jag absolut inget fel på kärlekskurser, tvärtom, även om jag skulle föredra att benämna det relationskurser. Oavsett om de två föräldrarna väljer att bibehålla sin kärleksrelation eller ej, är det ju av allra största vikt att de tar ansvar för en sund och respektfull relation ned varandra och med barnet. Jag tror det skulle gynna alla barnfamiljer med mer resurser på en lättillgänglig familjerätt och en billig familjerådgivning i varje kommun.

Men att problematisera ensamföräldraskapet, och så tydligt se just icke-kärnfamiljen som grund till barnfattigdomen är att lägga ytterligare skuld och skam på en redan nertyngd grupp. Lösningen mot barnfattigdomen är absolut inte mindre skilsmässor, det är en grovt förenklad lösning likvärdig den falska slutsats jag som forskarstudent fick ta del av för många år sedan: "människor som dricker kaffe drabbas oftare av lungcancer än människor som dricker te". Nej, det är ju inte kaffet som orsakar lungcancer, det är cigaretterna de kaffedrickande människorna röker. Och generellt röker kaffedrickare mer än tedrickare.

Ja, ensamföräldrafamiljernas barn är definitivt i större risk att växa upp i ekonomisk och social utsatthet, och som vuxna ha sämre utbildning, sämre ekonomi och mindre varaktiga relationer. Lösningen är absolut inte i första hand att förebygga skilsmässor och separationer, det är att misskreditera den stora gruppen ensamföräldrar (ca 250 000) och deras beslut att inte ingå i en relation / avsluta en relation med barnets andre förälder! Och det är att sprida myten att "folk skiljer sig för lätt". Sveriges Makalösa Föräldrar möter oftare ensamföräldrar som bär med sig en sorg, och tyvärr en skuld och skam, över att relationen de en gång valt att skaffa ett barn i, inte gick att leva kvar i.

Det finns all anledning att erbjuda relationskurser till alla nyblivna föräldrar. Av samma anledning som ämnet livskunskap borde vara högprioriterat i skolan och famljerådgivning en normaliserad service för varje familj. För livet är skakigt, tumultartat och kaotiskt under vissa perioder. Av skälet att vi alla då och då behöver lite extra stöd. Men för att motarbeta den s k barnfattigdomen behöver vi snarast höja underhållsstödet, införa ett extra barnbidrag till ensamföräldrar och avskaffa återbetalningshotet på bostadsbidrag det första året. Dessutom borde varje kommun rusta upp, inte rusta ner, fritids på lov, möjliggöra läxhjälp på fritids och erbjuda lättillgänglig barnomsorg på obekväm arbetstid. På så sätt stärker och stöttar vi ensamföräldern genom hjälp till självhjälp.

Populära inlägg i den här bloggen

Politiska aktivister använder social media bäst

Vara, inte göra