Men vad är problemet?
En manlig chef skickar till två kvinnliga medarbetare en julhälsning, där han refererar till dem som "flickor från öst" (vet ej om de därmed var från något östland), med en bild på en man i läderkläder och piska. Händelsen beskrivs mer detaljerat i Dagens Juridik.
En oenig Arbetsdomstol dömde ut ett skadestånd. Den person som inte höll med om straffet samt försvarsadvokaten tycker att domen är olycklig, bl.a. då det kan "lägga hämsko på ett normalt språkbruk". Han likställer "flickan från öst" med t.ex. "göteborgskan".
Därmed nonchalerar han det faktum att det naturligtvis finns en symbolik, eller kan antas finnas en symbolik och en undermening, i att betona att kvinnan ifråga är från ett östland - i samband med att det också skickas en sexuellt fokuserad julhälsning.
Vad är problemet, undrar jag? Kan vi inte en gång för alla kalla alla på vår arbetsplats VID NAMN?!
Det ligger mig långt ifrån att kalla min medarbetare Bengt för "gubben", "svensson" eller vad vet jag. Jag kallar honom Bengt, för det är hans namn.
Konstigt nog fick jag höra en massa olika saker när jag jobbade på universitetet. Det var lilla gumman, tösen och annat smått & gott. Också, lustigt nog, aldrig något smeknamn på mitt namn från en specifik medelålders man. Alla grabbar på avdelningen fick smeknamn. Efter högst ett halvår så var det Chrille, Stoffe och Kalle. Jag var alltid Sophia. Och även de övriga tjejerna, så det går inte att skylla på att det är svårt att hitta smeknamn på Sophia.
Samma medelålders man hade också en mycket charmig förtjusning i att komma in i ens arbetsrum, gå fram där man satt och ställa sig exakt på tio centimeters avstånd, medan han (länge & väl) drog upp sina byxor. Det var jobbigt att envist stirra överallt förutom på honom. DET gjorde han dock mot alla, killar som tjejer, och sådant fint jämställdhetstänk får man tacka för, även när det gäller makt-strategier.
En oenig Arbetsdomstol dömde ut ett skadestånd. Den person som inte höll med om straffet samt försvarsadvokaten tycker att domen är olycklig, bl.a. då det kan "lägga hämsko på ett normalt språkbruk". Han likställer "flickan från öst" med t.ex. "göteborgskan".
Därmed nonchalerar han det faktum att det naturligtvis finns en symbolik, eller kan antas finnas en symbolik och en undermening, i att betona att kvinnan ifråga är från ett östland - i samband med att det också skickas en sexuellt fokuserad julhälsning.
Vad är problemet, undrar jag? Kan vi inte en gång för alla kalla alla på vår arbetsplats VID NAMN?!
Det ligger mig långt ifrån att kalla min medarbetare Bengt för "gubben", "svensson" eller vad vet jag. Jag kallar honom Bengt, för det är hans namn.
Konstigt nog fick jag höra en massa olika saker när jag jobbade på universitetet. Det var lilla gumman, tösen och annat smått & gott. Också, lustigt nog, aldrig något smeknamn på mitt namn från en specifik medelålders man. Alla grabbar på avdelningen fick smeknamn. Efter högst ett halvår så var det Chrille, Stoffe och Kalle. Jag var alltid Sophia. Och även de övriga tjejerna, så det går inte att skylla på att det är svårt att hitta smeknamn på Sophia.
Samma medelålders man hade också en mycket charmig förtjusning i att komma in i ens arbetsrum, gå fram där man satt och ställa sig exakt på tio centimeters avstånd, medan han (länge & väl) drog upp sina byxor. Det var jobbigt att envist stirra överallt förutom på honom. DET gjorde han dock mot alla, killar som tjejer, och sådant fint jämställdhetstänk får man tacka för, även när det gäller makt-strategier.
