Sämre samverkan?

Rikspolisstyrelsen har skickat ut ett förtydligande om att polisen inte ska skicka iväg personlig information om brottsoffer till "externa aktörer" som t.ex. Brottsofferjouren. Naturligtvis förstår jag vikten av att hantera känslig information med respekt, och det bästa är naturligtvis om dessa brottsoffer alltid blir tillfrågade innan. Men det är inte alltid de förmår ta in information om att de kan få hjälp med stödsamtal, råd eller information av Brottsofferjouren i ett akut läge. Och att i efterhand fråga alla som polisanmäler i hela Sverige är inte realistiskt. Tyvärr är det brottsoffer som härmed förlorar på nya regler, och jag hade önskat att Rikspolisstyrelsen istället kunde föra diskussioner om ännu bättre samverkan (än tvärtom). Som det är nu får jag (trots fantastisk personal i Södertälje) ibland väldigt knapphändig information, som försvårar mitt arbete. Jag vill t.ex. inte skicka ut brev till kvinnliga brottsoffer, med information om BOJ, som utsatts för våld i nära relationer, då risken finns att ett brev från BOJ kan skapa nya problem. Samtidigt som om jag inte skickar ut ett brev, och inte heller når henne på telefon, så får kanske en person som hade ett väldigt stort hjälpbehov inte veta om att vi finns. Så hur gör jag, när jag får ett papper om en kvinna som utsatts för "misshandel"? Chansar på att det inte är i en nära relation eller avstår från att erbjuda hjälp?

Jag hoppas att diskussioner, som jag vet förs mellan BOJ RIKS och Rikspolisstyrelsen, snarast förbättrar rutinerna.