Med stort allvar tas stipendiet emot i Berwaldhallen... Vi fick alla "genomlida" en konsert innan pengarna rullade in.... ;o) Han är allvarlig och jag är löjligt stolt... Det är lustigt hur ambivalent det kan vara med ens barn som växer upp... att vilja släppa taget och se dem flyga samtidigt som man vill hålla fast för allt det går...
Går det att förstå att min son tar studenten?! Nej, eftersom han för bara ett år sedan - eller så - var en liten bebis. Så jag försöker hänga med, men lyckas dåligt. Men är otroligt stolt! Dessutom har han fått stipendie för sin framtida högskoleutbildning, han är så otroligt duktig! Smart som sin mamma... ;o)