SIP: osannolik lösning på europeisk kris?

120 miljoner människor i Europa, 24.2% av befolkningen, är i risk för fattigdom och social utestängning. 26 miljoner eller 10.7% av arbetsför befolkning är arbetslösa. Ungdomsrbetslösheten är på 22.7%, gruppen NEET (ej i arbete, utbildning eller träning) är 12.9%.

Kommissionen sätter nu sitt hopp på SIP (Social Investment Package), som ska stärka det sociala stödet i Europa, och inte minst stötta människors förmågor och kunskaper. Det handlar om stärkt grundutbildning, förebyggande arbete mot skolavhopp, förstärkt hälsovård, boendestöd och livslångt lärande.

SIP är tänkt att vara ett led i arbetet med Europa2020 (för att bl a minska antalet fattiga med 20 miljoner) genom att främst stärka arbetsmarknaden genom sociala innovationer och sociala företag. Kommissionen menar att SIP inte innebär ett större spenderande på sociala området, utan snarare syftar till högre effektivitet (då flera medlemsländer med liknande ekonomi har vitt skilda sociala resultat). Syftet är också att kompetensutveckla människor från sårbara grupper så de kan få lediga jobb. I detta arbete lägger Kommissionen stort hopp på sociala företag, som nu sysselsätter 6% av arbetsföra befolkningen, som kan komplettera den offentliga sektorn och skapa nya innovationer och ny marknad.

Naturligtvis är det mycket positivt med sociala företag, men det finns väldigt höga krav på vad som ska åstadkommas. Dessutom görs strukturella problem till individuellt ansvar. Människor från olika sårbara grupper, säg t ex romer eller funktionsnedsatta, kan nog ha lämplig utbildning men ändå ha det svårt att få ett arbete. Visserligen ska då sociala företag, tänker Kommissionen, men det finns många reformer som måste till för att bemöta strukturella problem. 

Text om SIP http://europa.eu/rapid/press-release_MEMO-13-118_en.htm

Här finns en kort rapport om SIP http://europa.eu/rapid/press-release_MEMO-13-117_en.htm

Populära inlägg i den här bloggen

Politiska aktivister använder social media bäst

Politiska aktivister är enligt kända Burson-Marsteller bäst på att använda social media. Detta gör ge därför att de 1. använder all social media på ett integrerat sätt, och för effektivt ut sina budskap samtidigt i t.ex. FB, Twitter och YouTube, 2. lyssnar på andras budskap och dialoger och sedan själv för ut seriösa budskap, 3. uppmuntrar sina åhörare / följare att vända online kommunikationen till offline aktioner, t.ex. genom att vända sig till specifika politiker. En längre artikel finns här .
Läs mer
Bild
Fungerar snällhet ännu? Jag minns boken Konsten att vara snäll och samma författare (Stefan Einhorn) skrev också en bok om att vara medmänniska. Snällhet och medmänsklighet skiljer sig lite åt, tänker jag. Snällhet fokuserar på vad jag individen är. Jag är snäll mot andra. Men medmänsklighet fokuserar ju andra; att jag vet att du är medmänniska och den vetskapen påverkar mitt beteende. Skulle snällhet vara ett ord som berömmer någon? I en dejtingsida; i ett CV eller på Instagram. ”Jag är också mycket snäll.” Jag tror inte det men kanske dock medmänsklighet skulle kunna bli ett ord vi använder oftare. Det är väl dock inte så utmanande (som teoretiskt begrepp) att se andra som medmänniskor. Vi blöder alla rött, typ. Men att vara snäll - är det lätt? I dagens hektiska stress, där vi ska stressa, vara effektiva, lyckas och maximera stunden. Snällhet tror jag kräver tid. Reflektion. Långsamhet. Och återigen så slutar jag min reflektion med att konstatera att vi behöver sakta ner och ta
Läs mer

Vara, inte göra

Bild
Jag har så mycket att lära av människor som är i konsten att vara, då jag sedan många år främst levt i jakten att göra. Det är naturligtvis inte fel att göra saker. Mycket av vår överlevnad handlar ju om vardagliga måsten, oavsett om du måste fixa din egen mat eller tjäna pengar så du kan köpa mat. Det går ju inte sluta vara i görandet men frågan är om vi fångas av allt som vi tror måste göras, så att vi springer runt runt i jakten på allt? Det stämmer i alla fall på mig. Alltför ofta lever jag efter en egen konstruerad stress. Och alltför ofta säger jag till mig själv att om jag bara blir färdig med ”det viktiga”, så ska jag sedan vila, landa, vara. Det konstiga är att det aldrig blir ett slut på allt som ”måste” göras. Det kommer hela tiden nya saker, rätt ofta skapade av det jag nyss gjort färdigt. Det byggs på nya saker hela tiden och jag inser att det krävs målmedvetenhet att kunna vara i mitt varande. Jag antar min tid i Gambia är en tid där jag mer är i mitt vara
Läs mer