Sophia Lövgren & Visionary Life

Jag har så mycket att lära av människor som är i konsten att vara, då jag sedan många år främst levt i jakten att göra. Det är naturligtvis inte fel att göra saker. Mycket av vår överlevnad handlar ju om vardagliga måsten, oavsett om du måste fixa din egen mat eller tjäna pengar så du kan köpa mat. Det går ju inte sluta vara i görandet men frågan är om vi fångas av allt som vi tror måste göras, så att vi springer runt runt i jakten på allt? Det stämmer i alla fall på mig. Alltför ofta lever jag efter en egen konstruerad stress. Och alltför ofta säger jag till mig själv att om jag bara blir färdig med ”det viktiga”, så ska jag sedan vila, landa, vara. Det konstiga är att det aldrig blir ett slut på allt som ”måste” göras. Det kommer hela tiden nya saker, rätt ofta skapade av det jag nyss gjort färdigt. Det byggs på nya saker hela tiden och jag inser att det krävs målmedvetenhet att kunna vara i mitt varande. Jag antar min tid i Gambia är en tid där jag mer är i mitt vara

Nu är risk för fattigdom lika stor för singlar som det länge varit för ensamstående föräldrar. Och ofrivilligt singel drabbar allt fler. Vårt välfärdssamhälle har blivit en fälla för ensamhet och isolering. Det startade med tydliga ambitioner att ingen vuxen skulle behöva förlita sig på någon familjemedlems generositet - oavsett om du var gammal farbror eller hemmafru. Men vi har byggt bort förmågan att kunna ta egna initiativ till att lösa problem, t ex tillfälligt bo mkt trångbott är uteslutet på många sätt. Det är inte konstigt att depressioner toppar i landet. Bygg fler billiga kollektivhus eller elastiska hem