Lönesänkarna: En saga om att bli rik i sex delar

Eftersom jag tycker SvT-dokumentären Lönesänkarna är så fantastiskt bra, har jag valt att sammanfatta dokumentären i sex delar, som med andra ord kommer att komma sex dagar i sträck på bloggen. Här nedan är del ett.

  1. EN LÖNENIVÅ SOM PÅ 1910-TALET
”Det är bättre att människor har jobb med lägre lön än inget jobb alls.” De orden kommer från Annie Lööf i SvT-dokumentären Lönesänkarna. Det är hårda ord, om vi betänker att de med låga löner oftast sliter ut sina kroppar, och därmed kan ha en rätt tuff pension att se fram emot. Ont i kroppen, utsliten, fattig. Undrar vad Annie Lööf skulle tycka, om hon fick hoppa på den chansen?

Nedan text är en ytlig sammanfattning av just Lönesänkarna, som jag rekommenderar alla att se. Alla citat går med andra ord att kolla upp i programmet.
Trots hög arbetslöshet i 20 år har tillväxten varit hög. Exportindustrin har haft stor framgång. Hur kan det komma sig?

Lennart Schön, professor ekonomisk historia, säger: ”Värdet av vad varje anställd uträttar på en arbetsdag har ökat.” Det innebär att det är en hög produktivitetsökning, tack vare bl.a. teknisk revolution och utvecklad organisationskunskap samt högre arbetstempo. Faktum är att produktivitetstakten har ökat 25 ggr sedan mitten av 1880-talet.

Effektiviteten och tillväxten har tagit stora språng. Vinsten per anställd har t.ex. fördubblats i Scania på tio år. Det har samtidigt skett en kraftig förskjutning av fördelningen av det som produceras från löner till vinster. Allt mindre del hamnar hos löntagarna. Från 1970-talet har utvecklingen varit historisk exceptionell. Lönetagarna har avstått från de löneökningarna vi kunde ha haft. Låga löneökningar har gett mer till ägarna; från 1/5 på 1970-talet till 1/3 idag.

Lönenivån är ungefär på samma nivå som på 1910-talet, vad gäller inkomstskillnad lönetagare och företagsägare.

Rune Andersson, mycket rik finansman, säger: ”Vi startade i ett extremt jämlikt, överdrivet jämlikt, samhälle. Men det är väl inget problem /med inkomstskillnader och att vissa får mycket pengar/; jag t.ex. satsar ju på nya grejer. Löntagarna har det inte så knapert att de inte klarar hygglig levnadsstandard.”

Rune saknar inte inlevelseförmåga eller ödmjukhet, han!

http://www.svtplay.se/video/1031746/lonesankarna


Populära inlägg i den här bloggen

Politiska aktivister använder social media bäst

Politiska aktivister är enligt kända Burson-Marsteller bäst på att använda social media. Detta gör ge därför att de 1. använder all social media på ett integrerat sätt, och för effektivt ut sina budskap samtidigt i t.ex. FB, Twitter och YouTube, 2. lyssnar på andras budskap och dialoger och sedan själv för ut seriösa budskap, 3. uppmuntrar sina åhörare / följare att vända online kommunikationen till offline aktioner, t.ex. genom att vända sig till specifika politiker. En längre artikel finns här .
Läs mer
Bild
Fungerar snällhet ännu? Jag minns boken Konsten att vara snäll och samma författare (Stefan Einhorn) skrev också en bok om att vara medmänniska. Snällhet och medmänsklighet skiljer sig lite åt, tänker jag. Snällhet fokuserar på vad jag individen är. Jag är snäll mot andra. Men medmänsklighet fokuserar ju andra; att jag vet att du är medmänniska och den vetskapen påverkar mitt beteende. Skulle snällhet vara ett ord som berömmer någon? I en dejtingsida; i ett CV eller på Instagram. ”Jag är också mycket snäll.” Jag tror inte det men kanske dock medmänsklighet skulle kunna bli ett ord vi använder oftare. Det är väl dock inte så utmanande (som teoretiskt begrepp) att se andra som medmänniskor. Vi blöder alla rött, typ. Men att vara snäll - är det lätt? I dagens hektiska stress, där vi ska stressa, vara effektiva, lyckas och maximera stunden. Snällhet tror jag kräver tid. Reflektion. Långsamhet. Och återigen så slutar jag min reflektion med att konstatera att vi behöver sakta ner och ta
Läs mer

Vara, inte göra

Bild
Jag har så mycket att lära av människor som är i konsten att vara, då jag sedan många år främst levt i jakten att göra. Det är naturligtvis inte fel att göra saker. Mycket av vår överlevnad handlar ju om vardagliga måsten, oavsett om du måste fixa din egen mat eller tjäna pengar så du kan köpa mat. Det går ju inte sluta vara i görandet men frågan är om vi fångas av allt som vi tror måste göras, så att vi springer runt runt i jakten på allt? Det stämmer i alla fall på mig. Alltför ofta lever jag efter en egen konstruerad stress. Och alltför ofta säger jag till mig själv att om jag bara blir färdig med ”det viktiga”, så ska jag sedan vila, landa, vara. Det konstiga är att det aldrig blir ett slut på allt som ”måste” göras. Det kommer hela tiden nya saker, rätt ofta skapade av det jag nyss gjort färdigt. Det byggs på nya saker hela tiden och jag inser att det krävs målmedvetenhet att kunna vara i mitt varande. Jag antar min tid i Gambia är en tid där jag mer är i mitt vara
Läs mer