Missvisande löften från en politiker utan framtid

Carl B Hamilton skriver i dagens SvD om hur s genom en ideologisk kampanj beskriver den relativa fattigdomen.

Missvisande mått på klyftor http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/missvisande-matt-pa-klyftor_8396958.svd

Jag förutsätter att s svarar, men slås av den ideologiska kampanj Hamilton själv bedriver.

"Alliansens regeringstid ger oförändrade inkomstklyftor med högre inkomster och högre tillväxt. En röst på s innebär att majoriteten får det ekonomiskt sämre."

Inget om att majoriteten seriösa forskare menar att tillväxten kan inte ske i den takt som är nu, för snart passerar vi för alltid gränsvärden för en hållbar miljö. Inget om  de ca 60,000 sjukskrivna som kallt utförsäkrades och fick klara sig bäst de ville. Inget om de ca 1,2 miljoner medborgare som nu finns i Kronofogdens system för att de inte klarat av att betala sina räkningar. Och då pratar vi motsatsen till Lyxfällan.

Finanspolitiska rådet, och professor Anders Björklund, menar att alliansens politik medfört "anmärkningsvärt gynnsamma fördelningseffekter". Jag tror mer på professor Tapio Salonen som menar att arbetslösa som fått det mycket fattigt stigit från åtta till 28% de senaste sju åren och att 12% av de svenska barnen nu lever i ekonomisk och social utsatthet.

Jag tror mer på rapporter från Kronofogden, Stadsmissionen, Svenska Kyrkan, SocialPolitik, Verdandi m fl.

Eller kanske det med anmärkningsvärt gynnsamma fördelningseffekter menas 15%-iga ökningen av s k "svenska dollarmiljonärer" det senaste året, numera ca 70,000 st?

Nej, en modig och andvarsfull politiker pratar om solidariteten som krävs, för vårt samhälle, för vår jord, för vår framtid.

En röstsugen politiker, som inte behöver stå till svars om trettio år, pratar om ständigt ökad tillväxt.

Populära inlägg i den här bloggen

Politiska aktivister använder social media bäst

Politiska aktivister är enligt kända Burson-Marsteller bäst på att använda social media. Detta gör ge därför att de 1. använder all social media på ett integrerat sätt, och för effektivt ut sina budskap samtidigt i t.ex. FB, Twitter och YouTube, 2. lyssnar på andras budskap och dialoger och sedan själv för ut seriösa budskap, 3. uppmuntrar sina åhörare / följare att vända online kommunikationen till offline aktioner, t.ex. genom att vända sig till specifika politiker. En längre artikel finns här .
Läs mer
Bild
Fungerar snällhet ännu? Jag minns boken Konsten att vara snäll och samma författare (Stefan Einhorn) skrev också en bok om att vara medmänniska. Snällhet och medmänsklighet skiljer sig lite åt, tänker jag. Snällhet fokuserar på vad jag individen är. Jag är snäll mot andra. Men medmänsklighet fokuserar ju andra; att jag vet att du är medmänniska och den vetskapen påverkar mitt beteende. Skulle snällhet vara ett ord som berömmer någon? I en dejtingsida; i ett CV eller på Instagram. ”Jag är också mycket snäll.” Jag tror inte det men kanske dock medmänsklighet skulle kunna bli ett ord vi använder oftare. Det är väl dock inte så utmanande (som teoretiskt begrepp) att se andra som medmänniskor. Vi blöder alla rött, typ. Men att vara snäll - är det lätt? I dagens hektiska stress, där vi ska stressa, vara effektiva, lyckas och maximera stunden. Snällhet tror jag kräver tid. Reflektion. Långsamhet. Och återigen så slutar jag min reflektion med att konstatera att vi behöver sakta ner och ta
Läs mer

Vara, inte göra

Bild
Jag har så mycket att lära av människor som är i konsten att vara, då jag sedan många år främst levt i jakten att göra. Det är naturligtvis inte fel att göra saker. Mycket av vår överlevnad handlar ju om vardagliga måsten, oavsett om du måste fixa din egen mat eller tjäna pengar så du kan köpa mat. Det går ju inte sluta vara i görandet men frågan är om vi fångas av allt som vi tror måste göras, så att vi springer runt runt i jakten på allt? Det stämmer i alla fall på mig. Alltför ofta lever jag efter en egen konstruerad stress. Och alltför ofta säger jag till mig själv att om jag bara blir färdig med ”det viktiga”, så ska jag sedan vila, landa, vara. Det konstiga är att det aldrig blir ett slut på allt som ”måste” göras. Det kommer hela tiden nya saker, rätt ofta skapade av det jag nyss gjort färdigt. Det byggs på nya saker hela tiden och jag inser att det krävs målmedvetenhet att kunna vara i mitt varande. Jag antar min tid i Gambia är en tid där jag mer är i mitt vara
Läs mer