Är alla ensamföräldrar fattiga?

Nej, naturligtvis är inte alla ensamföräldrar fattiga. Det finns fattiga ensamföräldrar och rika ensamföräldrar. Och ensamföräldrar som finns däremellan.

På samma sätt som ensamföräldrar finns i alla religioner, alla etniciteter, alla hudfärger, alla viktklasser, alla utbildningar, alla sexuella läggningar osv. osv. osv.

Varför kommer det då - rätt ofta - "anklagelser" om att Makalösa Föräldrar endast fokuserar fattiga ensamföräldrar?

Nu är det så att vi inte gör det, faktiskt. Vi försöker fokusera alla grupper. Det gör vi bl.a. när vi skrev en rapport om arbetsmiljö och jämställdhet. Men, viktigt att notera, det är inte så att journalister och dagstidningar står på kö för att skriva om vår organisations kärnämnen. Ministrarna har inte kalendrarna tomma, utifall att vi skulle vilja komma på besök.

Istället, tyvärr måste jag få säga eftersom jag tycker att intresseorganisationer borde vara en prioriterad grupp, så måste vi som alla andra kämpa om massmedialt utrymme och om fem minuter hos ministern. Och då kämpar vi alltså tillsammans med intresseorganisationer som Rädda Barnen, BRIS, SOS-Barnbyar osv.; med kändisar som kronprinsessan Victoria, Julian Assange, Allsång på Skansen, Let's Dance, Harry Potter...

Så, vi som intresseorganisation behöver (anser jag) visa integritet i att föra fram seriösa frågor utan att hoppa in i en huggsexa, utan att försöka skapa sensationsrubriker. Och det behövs väl bara en snabb blick på alla dagstidningar och veckotidningar för att förstå vad de allra helst vill ha in som rubrik...

Men: visst har vi ett särskilt fokus på fattiga ensamföräldrar! Visst vill vi föra fram svagare grupper! Det anser jag att varje intresseorganisation bör. Vi ska visa solidaritet mot de som kanske inte har så stark röst.

Sveriges Makalösa Föräldrar är en såpass fantastisk organisation så att vi står på tre ben: vi arbetar politisk för alla ensamföräldrar; vi värnar om de svagare grupperna inom den breda gruppen ensamföräldrar och vi erbjuder alla ensamföräldrar som vill stöd och gemenskap!

Populära inlägg i den här bloggen

Politiska aktivister använder social media bäst

Politiska aktivister är enligt kända Burson-Marsteller bäst på att använda social media. Detta gör ge därför att de 1. använder all social media på ett integrerat sätt, och för effektivt ut sina budskap samtidigt i t.ex. FB, Twitter och YouTube, 2. lyssnar på andras budskap och dialoger och sedan själv för ut seriösa budskap, 3. uppmuntrar sina åhörare / följare att vända online kommunikationen till offline aktioner, t.ex. genom att vända sig till specifika politiker. En längre artikel finns här .
Läs mer
Bild
Fungerar snällhet ännu? Jag minns boken Konsten att vara snäll och samma författare (Stefan Einhorn) skrev också en bok om att vara medmänniska. Snällhet och medmänsklighet skiljer sig lite åt, tänker jag. Snällhet fokuserar på vad jag individen är. Jag är snäll mot andra. Men medmänsklighet fokuserar ju andra; att jag vet att du är medmänniska och den vetskapen påverkar mitt beteende. Skulle snällhet vara ett ord som berömmer någon? I en dejtingsida; i ett CV eller på Instagram. ”Jag är också mycket snäll.” Jag tror inte det men kanske dock medmänsklighet skulle kunna bli ett ord vi använder oftare. Det är väl dock inte så utmanande (som teoretiskt begrepp) att se andra som medmänniskor. Vi blöder alla rött, typ. Men att vara snäll - är det lätt? I dagens hektiska stress, där vi ska stressa, vara effektiva, lyckas och maximera stunden. Snällhet tror jag kräver tid. Reflektion. Långsamhet. Och återigen så slutar jag min reflektion med att konstatera att vi behöver sakta ner och ta
Läs mer

Vara, inte göra

Bild
Jag har så mycket att lära av människor som är i konsten att vara, då jag sedan många år främst levt i jakten att göra. Det är naturligtvis inte fel att göra saker. Mycket av vår överlevnad handlar ju om vardagliga måsten, oavsett om du måste fixa din egen mat eller tjäna pengar så du kan köpa mat. Det går ju inte sluta vara i görandet men frågan är om vi fångas av allt som vi tror måste göras, så att vi springer runt runt i jakten på allt? Det stämmer i alla fall på mig. Alltför ofta lever jag efter en egen konstruerad stress. Och alltför ofta säger jag till mig själv att om jag bara blir färdig med ”det viktiga”, så ska jag sedan vila, landa, vara. Det konstiga är att det aldrig blir ett slut på allt som ”måste” göras. Det kommer hela tiden nya saker, rätt ofta skapade av det jag nyss gjort färdigt. Det byggs på nya saker hela tiden och jag inser att det krävs målmedvetenhet att kunna vara i mitt varande. Jag antar min tid i Gambia är en tid där jag mer är i mitt vara
Läs mer