Sharbat Gulas ögon...
Eller förresten, jag tror jag vet vad det är. Det handlar inte bara om det unika i att hon har gröna ögon, utan det är det starka ljuset som finns i ögonen som kommer ut från henne till mig, betraktaren. Däri läser jag en hel del livserfarenhet, trots att hon bara är ett barn, men blandat med någon slags ilska... en jävlar anamma. "Något har hänt, och ta mig sjutton att det inte ska knäcka mig!"
Jag får senare veta att Sharbat Gula är en 12-årig flicka som flytt kriget i Afghanistan. Så visst fanns det en del att bli arg över...
Men det var för länge sedan... 1985 publicerades det i National Geographic, och det enda vi då visste om henne var att hon var en afghansk flicka.
Senare fick vi veta mer... när National Geographis år 2002-2003 letar efter just henne. Sharbat ("blomma") Gula föddes ca 1972, och när hennes föräldrar dog när ryssarna invaderade landet flydde hon och hennes syskon till Pakistan. Sent 1980-tal, dvs. hon kan då ha varit 16-17 år, så gifte hon sig med en Rahmat Gul och fick fyra döttrar varav en dog tidigt. De flyttade tillbaks till Afghanistan och hon hoppades att hennes döttrar skulle få den skolgång hon aldrig fick. Hon ser inte riktigt ut som då, 1984 (men man vet tack vare iris-diagnostik helt säkert att det är samma person):
Sharbat Gula hade aldrig sett fotot som skapat sådan uppståndelse, förrän då, 2002. Några år senare kom också en TV-dokumentär som fokuserade jakten på Sharbat Gula 2002. Helt säkert har hon inte sett den, om hon lever. Förväntad levnadsålder enligt UNICEF är nämligen i Afghanistan 44 år. Jag hoppas bara hennes döttrar fått lära sig läsa. Även detta är ovisst; ca 18 % av alla flickor får lära sig läsa.
Nåväl, jag vet att hon då, 1985, var en av några bilder som inom mig skapade enorm lust att vilja lära mig mer om andra länder, så tack för det Sharbat Gula!
